Read Den Heliga Skrift 2 Samuelsboken 22 Bible Online

2 Samuelsboken 22 - Den Heliga Skrift bible

2 Samuelsboken 22

¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.