Read Den Heliga Skrift Psaltaren 106 Bible Online

Psaltaren 106 - Den Heliga Skrift bible

Psaltaren 106

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken