Read Den Heliga Skrift Psaltaren 107 Bible Online

Psaltaren 107 - Den Heliga Skrift bible

Psaltaren 107

¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.