Read Den Heliga Skrift Klagovisorna 3 Bible Online

Klagovisorna 3 - Den Heliga Skrift bible

Klagovisorna 3

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.