Read Den Heliga Skrift 4 Moseboken 31 Bible Online

4 Moseboken 31 - Den Heliga Skrift bible

4 Moseboken 31

²»Kräv ut hämnd för Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina fäder.

³Då talade Mose till folket och sade: »Låten en del av edra män väpna sig till strid; dessa skola tåga mot Midjan och utföra HERRENS hämnd på Midjan.

⁴Tusen man ur var och en särskild av Israels alla stammar skolen I sända ut i striden.»

⁵Så avlämnades då ur Israels ätter tusen man av var stam: tolv tusen man, väpnade till strid.

⁶Och Mose sände dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han sände med dem Pinehas, prästen Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.

⁷Och de gingo till strids emot Midjan, såsom HERREN hade bjudit Mose, och dräpte allt mankön.

⁸Och jämte andra som då blevo slagna av dem dräptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dräpte de ock med svärd.

⁹Och Israels barn förde Midjans kvinnor och barn bort såsom fångar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras övriga gods togo de såsom byte.

¹⁰Och alla deras städer, i de trakter där de bodde, och alla deras tältläger brände de upp i eld.

¹¹Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rövat, både människor och boskap.

¹²Och de förde fångarna och det rövade och bytet fram till Mose och prästen Eleasar och Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.

¹³Och Mose och prästen Eleasar och alla menighetens hövdingar gingo dem till mötes utanför lägret.

¹⁴Men Mose förtörnades på krigsbefälet, över- och underhövitsmännen, när de kommo tillbaka från sitt krigståg.

¹⁵Mose sade till dem: »Haven I då låtit alla kvinnorna leva?

¹⁶Det var ju de som, på Bileams inrådan, förledde Israels barn till att begå otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som därigenom vållade att en hemsökelse kom över HERRENS menighet.

¹⁷Så dräpen nu alla gossebarn, och dräpen alla kvinnor som hava haft med män, med mankön, att skaffa.

¹⁸Men alla flickebarn som icke hava haft med mankön att skaffa, dem mån I låta leva för eder räkning.

¹⁹Själva skolen I nu lägra eder utanför lägret, i sju dagar. Var och en av eder som har dräpt någon människa, och var och en som har kommit vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen -- såväl I själva som edra fångar.

²⁰Alla kläder och allt som är förfärdigat av skinn och allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä skolen I ock rena åt eder.»

²¹Och prästen Eleasar sade till stridsmännen som hade deltagit i kriget: Detta är den lagstadga som HERREN har givit Mose:

²²Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly,

²³allt sådant som tål eld, skolen I låta gå genom eld, så bliver det rent; dock bör det tillika renas med stänkelsevatten. Men allt som icke tål eld skolen I låta gå genom vatten.

²⁴Och I skolen två edra kläder på sjunde dagen, så bliven I rena; därefter fån I gå in i lägret.

²⁵Och HERREN talade till Mose och sade:

²⁶Över det tagna rovet, både människor och boskap, skall du göra en beräkning, du tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menighetens familjer;

²⁷sedan skall du dela rovet i två delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den övriga menigheten.

²⁸Och du skall låta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av människor, fäkreatur, åsnor och får såsom skatt åt HERREN.

²⁹Så mycket skall tagas av den hälft som tillfaller dem, och du skall giva detta åt prästen Eleasar såsom en gärd åt HERREN.

³⁰Men ur den hälft som tillfaller de övriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av människor, sammalunda av fäkreatur, åsnor och får, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva åt leviterna, som det åligger att iakttaga vad som är att iakttaga vid HERRENS tabernakel.

³¹Och Mose och prästen Eleasar gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.

³²Och rovet, nämligen återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av får sex hundra sjuttiofem tusen,

³³av fäkreatur sjuttiotvå tusen,

³⁴av åsnor sextioett tusen,

³⁵och av människor, sådana kvinnor som icke hade haft med mankön att skaffa, tillsammans trettiotvå tusen personer.

³⁶Och hälften därav, eller den del om tillföll dem som hade varit med striden, utgjorde: av får ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra,

³⁷varav skatten åt HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem får;

³⁸av fäkreatur trettiosex tusen, varav skatten åt HERREN sjuttiotvå;

³⁹av åsnor trettio tusen fem hundra, varav skatten åt HERREN sextioen;

⁴⁰av människor sexton tusen, varav skatten åt HERREN trettiotvå personer.

⁴¹Och skatten, den för HERREN bestämda gärden, gav Mose åt prästen Eleasar, såsom HERREN hade bjudit Mose.

⁴²Och den hälft, som tillföll de övriga israeliterna, och som Mose hade avskilt från krigsfolkets,

⁴³denna hälft, den som tillföll menigheten, utgjorde: av får tre hundra trettiosju tusen fem hundra,

⁴⁴av fäkreatur trettiosex tusen,

⁴⁵av åsnor trettio tusen fem hundra

⁴⁶och av människor sexton tusen.

⁴⁷Och ur denna hälft, som tillföll de övriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, både av människor och av boskap, och gav detta åt leviterna, som det ålåg att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

⁴⁸Och befälhavarna över härens avdelningar, över- och underhövitsmännen, trädde fram till Mose.

⁴⁹Och de sade till Mose: »Dina tjänare hava räknat antalet av de krigsmän som vi hava haft under vårt befäl, och icke en enda fattas bland oss.

⁵⁰Därför hava vi nu såsom en offergåva åt HERREN burit fram var och en del som han har kommit över av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför HERRENS ansikte.»

⁵¹Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.

⁵²Och guldet som gavs såsom gärd åt HERREN av över- och underhövitsmännen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.

⁵³Manskapet hade tagit byte var och en för sig.

⁵⁴Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av över- och underhövitsmännen och buro in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför HERRENS ansikte.