Read Den Heliga Skrift Matteus 26 Bible Online

Matteus 26 - Den Heliga Skrift bible

Matteus 26

¹När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

²»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

³Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

⁴och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

⁵Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

⁶Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

⁷framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

⁸Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

⁹Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

¹⁰När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

¹¹De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

¹²När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

¹³Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

¹⁴Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

¹⁵och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.

¹⁶Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

¹⁷Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

¹⁸Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

¹⁹Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

²¹Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

²²Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

²³Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

²⁴Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

²⁵Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

²⁶Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»

²⁷Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;

²⁸ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

²⁹Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

³⁰När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

³¹Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'

³²Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

³³Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»

³⁴Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

³⁵Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

³⁶Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

³⁷Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

³⁸Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

³⁹Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

⁴⁰Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

⁴¹Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

⁴²Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

⁴³När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

⁴⁴Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

⁴⁵Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

⁴⁶Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

⁴⁷Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.

⁴⁸Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»

⁴⁹Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.

⁵⁰Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

⁵¹Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁵²Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.

⁵³Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

⁵⁴Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

⁵⁵I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.

⁵⁶Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

⁵⁷Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

⁵⁸Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

⁵⁹Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

⁶⁰men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

⁶¹och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

⁶²Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

⁶³Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

⁶⁴Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

⁶⁵Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

⁶⁶Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

⁶⁷Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

⁶⁸och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

⁶⁹Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

⁷⁰Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

⁷¹När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

⁷²Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

⁷³Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

⁷⁴Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

⁷⁵Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.