Read Den Heliga Skrift Lukas 18 Bible Online

Lukas 18 - Den Heliga Skrift bible

Lukas 18

¹Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.

²Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.

³I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'

⁴Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;

⁵likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»

⁶Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.

⁷Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?

⁸Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

⁹Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:

¹⁰»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.

¹¹Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.

¹²Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'

¹³Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --

¹⁴Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

¹⁵Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.

¹⁶Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

¹⁷Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

¹⁸Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»

¹⁹Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.

²⁰Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»

²¹Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»

²²När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»

²³Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.

²⁴Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!

²⁵Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»

²⁶Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»

²⁷Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»

²⁸Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»

²⁹Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,

³⁰ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»

³¹Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.

³²Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,

³³och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

³⁴Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.

³⁵Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.

³⁶När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.

³⁷Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.

³⁸Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»

³⁹Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»

⁴⁰Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:

⁴¹»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»

⁴²Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»

⁴³Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.