Read Den Heliga Skrift Johannes 7 Bible Online

Johannes 7 - Den Heliga Skrift bible

Johannes 7

¹Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom.

²Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.

³Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör.

⁴Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.»

⁵Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.

⁶Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig.

⁷Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.

⁸Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»

⁹Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.

¹⁰Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.

¹¹Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?»

¹²Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.»

¹³Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

¹⁴Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade.

¹⁵Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?»

¹⁶Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.

¹⁷Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.

¹⁸Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. --

¹⁹Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?»

²⁰Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?»

²¹Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den.

²²Moses har givit eder omskärelsen -- icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna -- och så omskären I människor också på en sabbat.

²³Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk?

²⁴Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»

²⁵Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda?

²⁶Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias?

²⁷Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.»

²⁸Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.

²⁹Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.»

³⁰Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen.

³¹Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?»

³²Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom.

³³Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig.

³⁴I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.»

³⁵Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna?

³⁶Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?»

³⁷På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke.

³⁸Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.»

³⁹Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.

⁴⁰Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.»

⁴¹Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen?

⁴²Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?

⁴³Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,

⁴⁴och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.

⁴⁵När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?»

⁴⁶Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.»

⁴⁷Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?

⁴⁸Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna?

⁴⁹Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.

⁵⁰Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem:

⁵¹»Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?»

⁵²De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.»

⁵³[Och de gingo hem, var och en till sitt.