Read Svenska 1917 Psaltaren 104 Bible Online

Psaltaren 104 - Svenska 1917 bible

Psaltaren 104

¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!