Read Svenska 1917 Psaltaren 119 Bible Online

Psaltaren 119 - Svenska 1917 bible

Psaltaren 119

¹Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

²Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

³de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

⁴Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

⁵O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

⁶Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

⁷Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

⁸Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

⁹Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

¹⁰Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

¹¹Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

¹²Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

¹³Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

¹⁴Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

¹⁵Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

¹⁶Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

¹⁷Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

¹⁸Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

¹⁹Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

²⁰Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

²¹Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

²²Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

²³Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

²⁴ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

²⁵Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

²⁶Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

²⁷Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

²⁸Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

²⁹Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

³⁰Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

³¹Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

³²Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

³³Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

³⁴Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

³⁵Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

³⁶Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

³⁷Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

³⁸Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

³⁹Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

⁴⁰Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

⁴¹Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

⁴²Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

⁴³Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

⁴⁴Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

⁴⁵Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

⁴⁶Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

⁴⁷Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

⁴⁸jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

⁴⁹Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

⁵⁰Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

⁵¹De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

⁵²Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

⁵³Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

⁵⁴Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

⁵⁵Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

⁵⁶Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

⁵⁷Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

⁵⁸Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

⁵⁹Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

⁶⁰Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

⁶¹De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

⁶²Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

⁶³Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

⁶⁴Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

⁶⁵Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

⁶⁶Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

⁶⁷Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

⁶⁸Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

⁶⁹De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

⁷⁰Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

⁷¹Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

⁷²Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

⁷³Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

⁷⁴De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

⁷⁵HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

⁷⁶Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

⁷⁷Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

⁷⁸På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

⁷⁹Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

⁸⁰Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

⁸¹Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

⁸²Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

⁸³Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

⁸⁴Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

⁸⁵De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

⁸⁶Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

⁸⁷De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

⁸⁸Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

⁸⁹Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

⁹⁰Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

⁹¹Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

⁹²Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

⁹³Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

⁹⁴Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

⁹⁵På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

⁹⁶På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

⁹⁷Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

⁹⁸Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

⁹⁹Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

¹⁰⁰Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

¹⁰¹Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

¹⁰²Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

¹⁰³Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

¹⁰⁴Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

¹⁰⁵Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

¹⁰⁶Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

¹⁰⁷Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

¹⁰⁸Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

¹⁰⁹Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

¹¹⁰De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

¹¹¹Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

¹¹²Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

¹¹³Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

¹¹⁴Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

¹¹⁵Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

¹¹⁶Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

¹¹⁷Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

¹¹⁸Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

¹¹⁹Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

¹²⁰Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

¹²¹Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

¹²²Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

¹²³Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

¹²⁴Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

¹²⁵Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

¹²⁶Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

¹²⁷Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

¹²⁸Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

¹²⁹Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

¹³⁰När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

¹³¹Jag iar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

¹³²Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

¹³³Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

¹³⁴Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

¹³⁵Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

¹³⁶Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

¹³⁷HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

¹³⁸Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

¹³⁹Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

¹⁴⁰Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

¹⁴¹Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

¹⁴²Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

¹⁴³Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

¹⁴⁴Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

¹⁴⁵Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

¹⁴⁶Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

¹⁴⁷Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

¹⁴⁸Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

¹⁴⁹Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁰Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

¹⁵¹Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

¹⁵²Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

¹⁵³Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

¹⁵⁴Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

¹⁵⁵Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

¹⁵⁶HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁷Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

¹⁵⁸När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

¹⁵⁹Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

¹⁶⁰Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

¹⁶¹Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

¹⁶²Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

¹⁶³Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

¹⁶⁴Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

¹⁶⁵Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

¹⁶⁶Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

¹⁶⁷Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

¹⁶⁸Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

¹⁶⁹HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

¹⁷⁰Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

¹⁷¹Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

¹⁷²Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

¹⁷³Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

¹⁷⁴Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

¹⁷⁵Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

¹⁷⁶Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.