Read Svenska 1917 Psaltaren 139 Bible Online

Psaltaren 139 - Svenska 1917 bible

Psaltaren 139

¹För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

²Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

³Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

⁴Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

⁵Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

⁶En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

⁷Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

⁸Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

⁹Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

¹⁰så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

¹¹Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

¹²så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

¹³Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

¹⁴Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

¹⁵Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

¹⁶Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

¹⁷Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

¹⁸Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

¹⁹Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

²⁰de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

²¹Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

²²Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

²³Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

²⁴och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.