Read Svenska 1917 Ordspråksboken 31 Bible Online

Ordspråksboken 31 - Svenska 1917 bible

Ordspråksboken 31

¹Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

²Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

³Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

⁴Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.Pred. 10,16 f.

⁵De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.Jes. 5,22 f. 28,

⁶Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

⁷Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

⁸Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.Job 29,

⁹Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.Ps. 82,3. Jes. 1,17 ----

¹⁰En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

¹¹På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.Ords 12,4 14,

¹²Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

¹³Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

¹⁴Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

¹⁵Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

¹⁶Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

¹⁷Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

¹⁸Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

¹⁹Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

²⁰För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

²¹Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

²²Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

²³Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

²⁴Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

²⁵Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

²⁶Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

²⁷Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

²⁸Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

²⁹»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

³⁰Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

³¹Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.