Read Svenska 1917 Ordspråksboken 7 Bible Online

Ordspråksboken 7 - Svenska 1917 bible

Ordspråksboken 7

¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker råddeJoh. 3,

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.3 Mos. 3,1 f.

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.Ords. 5,4 f.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.