Read Svenska Folkbibeln, 1998 1 Moseboken 31 Bible Online

1 Moseboken 31 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

1 Moseboken 31

¹Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vad vår far ägde. Av det som tillhörde vår far har han skaffat sig hela denna rikedom."

²Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut.

³Då sade HERREN till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."

⁴Och Jakob sände bud efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord,

⁵och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig.

⁶Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft.

⁷Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont.

⁸När han sade: De spräckliga skall vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga skall vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma.

⁹Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.

¹⁰När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga.

¹¹Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Här är jag.

¹²Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig.

¹³Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och drag ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland."

¹⁴Då sade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom?

¹⁵Var vi inte som främlingar för honom när han sålde oss? Sedan har han också gjort slut på det han fick i betalning för oss.

¹⁶Ja, hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."

¹⁷Jakob bröt så upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna

¹⁸och tog med sig all boskap och all egendom som han hade samlat, den boskap han ägde och hade skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin fader Isak i Kanaans land.

¹⁹Men Laban hade gått för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar.

²⁰Och Jakob smög sig i väg från arameen Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly.

²¹Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden [#1] och ställde sin färd mot Gileads berg.

²²På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.

²³Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd.

²⁴Men Gud kom till arameen Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."

²⁵När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg.

²⁶Då sade Laban till Jakob: "Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar liksom fångar tagna med svärd.

²⁷Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? Eftersom du inte lät mig veta något, kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med pukor och harpor.

²⁸Du unnade mig inte ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har handlat som en dåre.

²⁹Det står i min makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.

³⁰Nu gav du dig i väg därför att du längtade hem så mycket, men varför stal du mina gudar?"

³¹Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld.

³²Men den som du hittar dina gudar hos skall inte få behålla livet. I våra släktingars närvaro får du se efter om jag har något hos mig som är ditt. Tag det i så fall!" Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.

³³Laban gick då in i Jakobs tält och sedan in i Leas tält och in i de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält.

³⁴Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem.

³⁵Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan stiga upp för dig. Jag har det på kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.

³⁶Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad har jag gjort för illa eller syndat, eftersom du förföljer mig så våldsamt?

³⁷Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du då funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.

³⁸I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och av baggarna i din hjord har jag inte ätit.

³⁹Inget ihjälrivet djur förde jag till dig. Jag var tvungen att själv ersätta det. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten.

⁴⁰Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen vek ifrån mig.

⁴¹I tjugo år har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger.

⁴²Om inte min fars Gud hade varit med mig - Abrahams Gud som också Isak fruktar - så hade du säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."

⁴³Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt som du ser är mitt. Vad skulle jag väl kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de har fött?

⁴⁴Kom nu och låt oss sluta förbund med varandra. Det skall vara vittne mellan mig och dig."

⁴⁵Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.

⁴⁶Sedan sade han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset.

⁴⁷Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed. [#1]

⁴⁸Och Laban sade: "Detta röse skall i dag vara vittne mellan mig och dig." Det var så det fick namnet Galed.

⁴⁹Men det kallades också Mispa, [#1] ty han sade: "HERREN skall vara en väktare mellan mig och dig, när vi inte längre ser varandra.

⁵⁰Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, skall du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."

⁵¹Laban sade vidare till Jakob: "Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig.

⁵²Detta röse skall vara ett vittne, och stoden skall vara ett vittne, att jag inte skall fara till dig förbi detta röse och att inte heller du skall fara till mig förbi detta röse och förbi denna stod med onda avsikter.

⁵³Abrahams och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, skall vara domare mellan oss." Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.

⁵⁴Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten.

⁵⁵På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.