Read Svenska Folkbibeln, 1998 1 Moseboken 41 Bible Online

1 Moseboken 41 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

1 Moseboken 41

¹Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen.

²Han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.

³Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden,

⁴och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.

⁵Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå.

⁶Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden.

⁷Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

⁸På morgonen var han orolig till sinnes och han skickade bud och kallade till sig alla spåmän och alla vise män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde uttyda dem för honom.

⁹Då sade överhovmästaren till farao: "I dag måste jag påminna om mina synder.

¹⁰När farao en gång var vred på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar i det hus som tillhörde befälhavaren för drabanterna.

¹¹Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda uttydning.

¹²Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för drabanterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han uttydde dem för oss, ja, han uttydde vad var och en av oss hade drömt,

¹³och som han uttydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes."

¹⁴Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att föra ut honom ur fängelset, och han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao.

¹⁵Farao sade till Josef: "Jag har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig att när du får veta en dröm så kan du uttyda den."

¹⁶Josef sade till farao: "Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar."

¹⁷Då sade farao till Josef: "Jag drömde att jag stod på Nilens strand.

¹⁸Jag såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.

¹⁹Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, klena och mycket fula och magra. I hela Egyptens land har jag aldrig sett så fula kor.

²⁰Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna.

²¹Men när de hade svalt dem, kunde man inte märka att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.

²²Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå.

²³Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden.

²⁴Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig."

²⁵Då sade Josef till farao: "Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra.

²⁶De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har samma betydelse.

²⁷De sju magra och fula korna som steg upp efter dem betyder sju år, liksom de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Sju hungerår skall komma.

²⁸Det var detta jag menade när jag sade till farao: Vad Gud tänker göra har han låtit farao veta.

²⁹Sju år skall komma med stort överflöd över hela Egyptens land.

³⁰Men efter dem skall det komma sju hungerår och man skall glömma allt det tidigare överflödet i Egypten, och hungersnöden skall ödelägga landet.

³¹Man skall inte minnas det tidigare överflödet i landet för den hungersnöd som sedan kommer, ty den skall bli mycket svår.

³²Att farao har haft drömmen två gånger betyder att detta är fast bestämt av Gud och att han skall låta det ske snart.

³³Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land.

³⁴Farao bör också sätta tillsyningsmän över landet och ta upp femtedelen av skörden i Egypten under de sju överflödsåren.

³⁵Under dessa kommande goda år skall de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna.

³⁶Och det skall finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som skall komma över Egypten. Så skall landet inte behöva gå under genom hungersnöden."

³⁷Detta tilltalade farao och alla hans tjänare,

³⁸och han sade till dem: "Finns det någon som har Guds ande som denne man?"

³⁹Och farao sade till Josef: "Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du.

⁴⁰Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du."

⁴¹Farao sade vidare till Josef: "Se, jag sätter dig över hela Egyptens land."

⁴²Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals.

⁴³Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Abrek!" [#1] framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

⁴⁴Sedan sade farao till Josef: "Jag är farao. Utan din vilja skall ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot."

⁴⁵Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa och gav honom till hustru Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. Därefter reste Josef omkring i Egyptens land.

⁴⁶Josef var trettio år när han stod inför farao, kungen i Egypten. Sedan han lämnat farao reste han omkring i hela Egypten.

⁴⁷Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd,

⁴⁸och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje särskild stad lagrade han den föda som man hämtade från fälten runt omkring.

⁴⁹På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

⁵⁰Innan hungeråren kom, föddes två söner åt Josef. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On.

⁵¹Josef gav den förstfödde namnet Manasse, [#1] "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus."

⁵²Åt den andre gav han namnet Efraim, [#1] "ty" sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."

⁵³Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.

⁵⁴Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev hungersnöd i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt.

⁵⁵Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå till Josef och gör som han säger!"

⁵⁶När hungersnöden hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men hungersnöden blev allt svårare i Egypten.

⁵⁷Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.