Read Svenska Folkbibeln, 1998 1 Moseboken 44 Bible Online

1 Moseboken 44 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

1 Moseboken 44

¹Därefter befallde Josef sin husföreståndare: "Fyll männens säckar med säd så mycket de rymmer, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck.

²Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna för hans säd." Han gjorde som Josef hade sagt.

³På morgonen när det blev ljust sändes männen i väg med sina åsnor.

⁴Men när de hade kommit ett litet stycke utanför staden, sade Josef till sin husföreståndare: "Sätt efter männen, och när du hinner upp dem skall du säga till dem: Varför har ni lönat gott med ont?

⁵Det är ju den bägaren som min herre dricker ur och som han brukar spå med. Det är en ond gärning ni har gjort."

⁶När han kom ifatt dem sade han detta till dem.

⁷Då svarade de honom: "Varför talar min herre så? Dina tjänare skulle aldrig kunna göra något sådant!

⁸Pengarna vi hittade överst i våra säckar har vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld ur din herres hus?

⁹Den av dina tjänare som har bägaren skall dö och vi andra skall bli min herres slavar."

¹⁰Han svarade: "Ja, det skall bli som ni har sagt. Den som bägaren finns hos skall bli min slav. Men ni andra är utan skuld."

¹¹Var och en skyndade sig att lyfta ner sin säck på marken och öppnade den.

¹²Han sökte först hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck.

¹³Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och vände tillbaka till staden.

¹⁴Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och de föll ner till jorden för honom.

¹⁵Då sade Josef till dem: "Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?"

¹⁶Juda svarade: "Vad skall vi säga till min herre, hur skall vi tala och hur skall vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra."

¹⁷Men Josef sade: "Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos, han skall bli min slav. Men ni andra kan fara hem till er far i frid."

¹⁸Då steg Juda fram till honom och sade: "Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte vred på din tjänare, för du är som farao.

¹⁹Min herre frågade sina tjänare och sade: Har ni en far eller någon mer bror?

²⁰Vi svarade min herre: Vi har en gammal far och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och som ännu är ung. Men en bror till honom är död, så han är den ende som är kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.

²¹Då sade du till dina tjänare: För honom hit ner till mig, så att jag med egna ögon får se honom.

²²Och vi svarade min herre: Pojken kan inte lämna sin far, han skulle dö om han lämnade honom.

²³Men du sade till dina tjänare: Om er yngste bror inte följer med er hit ner så får ni inte komma inför mitt ansikte.

²⁴När vi kommit hem till din tjänare, min far, berättade vi för honom vad min herre hade sagt.

²⁵Och när vår far sade: Res tillbaka och köp lite säd till mat åt oss,

²⁶svarade vi: Vi kan inte resa dit ner. Bara på det villkoret att vår yngste bror följer med oss kan vi resa. Vi får inte komma inför mannens ansikte om vår yngste bror inte är med.

²⁷Men din tjänare, min far, sade till oss: Ni vet själva att min hustru har fött två söner åt mig.

²⁸En gick bort ifrån mig, och jag sade: Han är säkert ihjälriven. Och jag har inte sett honom sedan dess.

²⁹Om ni tar också denne ifrån mig och någon olycka händer honom, så för ni mina grå hår med sorg ner i dödsriket.

³⁰Om jag alltså kommer hem till din tjänare, min far, utan pojken som vår fars hjärta är så fäst vid,

³¹då blir det hans död när han ser att pojken inte är med. Dina tjänare skulle då föra din tjänares, vår fars, grå hår med sorg ner i dödsriket.

³²Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken, och jag har sagt att om jag inte har honom med mig hem igen skall jag vara en syndare inför min far i all min tid.

³³Låt därför din tjänare stanna kvar hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom fara hem med sina bröder.

³⁴Hur skulle jag kunna resa hem till min far utan att ha pojken med mig? Jag förmår inte se den sorg som då skulle drabba min far."