Read Svenska Folkbibeln, 1998 1 Moseboken 45 Bible Online

1 Moseboken 45 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

1 Moseboken 45

¹Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla dem som stod omkring honom. Han ropade: "Gå ut härifrån alla!" Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder.

²Han började gråta så högt att egyptierna hörde det. Faraos husfolk hörde det också.

³Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever far än?" Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom.

⁴Då sade Josef till dem: "Kom hit till mig." När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten.

⁵Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er.

⁶I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda.

⁷Men Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning.

⁸Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.

⁹Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte!

¹⁰Du skall få bo i landet Gosen och vara nära mig, du med dina barn och barnbarn, dina får och din nötboskap och allt som tillhör dig.

¹¹Ännu återstår det fem hungerår, men jag skall sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig skall lida nöd.

¹²Ni ser ju med egna ögon, också min bror Benjamin ser det med egna ögon, att det är jag som med egen mun talar till er.

¹³Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner."

¹⁴Sedan föll han sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.

¹⁵Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.

¹⁶När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare.

¹⁷Och farao sade till Josef: "Säg till dina bröder att de gör så här: Lasta era djur och far hem till Kanaans land.

¹⁸Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så skall jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni skall få äta av landets överflöd.

¹⁹Du skall säga till dem att göra så här: Tag med er vagnar från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit.

²⁰Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land skall vara ert."

²¹Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar som farao befallt och gav dem också reskost.

²²Och han gav var och en av dem en högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver och fem högtidsdräkter.

²³Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan.

²⁴Sedan lät han sina bröder resa och de gav sig i väg. Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"

²⁵De drog upp från Egypten och kom till sin fader Jakob i Kanaans land.

²⁶De berättade för honom: "Josef lever än och han är härskare över hela Egyptens land!" Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem.

²⁷Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras fader Jakob nytt liv.

²⁸Och Israel sade: "Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör."