Read Svenska Folkbibeln, 1998 1 Kungaboken 22 Bible Online

1 Kungaboken 22 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

1 Kungaboken 22

¹I tre år hade de ro, utan krig mellan Aram och Israel.

²Men under det tredje året for Josafat, Juda kung, ner till Israels kung.

³Och Israels kung sade till sina tjänare: "Ni vet ju att Ramot i Gilead tillhör oss. Ändå sitter vi här lugnt och tar det inte ifrån kungen i Aram."

⁴Han frågade Josafat: "Vill du dra ut med mig för att belägra Ramot i Gilead?" Josafat svarade Israels kung: "Jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!"

⁵Men Josafat sade till Israels kung: "Fråga dock först HERREN om detta!"

⁶Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och frågade dem: "Skall jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli?" De svarade: "Drag dit upp. HERREN skall ge det i konungens hand."

⁷Men Josafat sade: "Finns det inte längre någon HERRENS profet här, så att vi kan fråga genom honom?"

⁸Israels kung svarade Josafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga HERREN. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte säga så."

⁹Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."

¹⁰Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron på en tröskplats vid ingången till Samarias port klädda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem.

¹¹Sidkia, Kenaanas son gjorde sig horn av järn och sade: "Så säger HERREN: Med dessa skall du stånga arameerna, så att de förgörs."

¹²Alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. HERREN skall ge det i konungens hand."

¹³Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka."

¹⁴Men Mika svarade: "Så sant HERREN lever, det HERREN talar till mig skall jag säga honom."

¹⁵När han kom till kungen, frågade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall vi låta bli?" Han svarade honom: "Drag dit upp, så skall du ha framgång. HERREN skall ge det i konungens hand."

¹⁶Men kungen sade till honom: "Hur många gånger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i HERRENS namn?"

¹⁷Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och HERREN sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt."

¹⁸Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?"

¹⁹Mika sade: "Hör alltså HERRENS ord: Jag såg HERREN sitta på sin tron och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra.

²⁰Och HERREN sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så.

²¹Då kom en ande fram och ställde sig inför HERREN och sade: Jag skall locka honom till det. HERREN frågade honom: Hur då?

²²Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade HERREN: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så!

²³Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, och HERREN har beslutat att olycka skall drabba dig."

²⁴Då gick Sidkia, Kenaanas son fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då HERRENS Ande gått bort från mig för att tala till dig?"

²⁵Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig."

²⁶Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen,

²⁷och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd, till dess jag kommer välbehållen tillbaka."

²⁸Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har HERREN inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk."

²⁹Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.

³⁰Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden.

³¹Men kungen i Aram hade givit en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."

³²När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är säkert Israels kung", och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Josafat upp ett rop.

³³Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

³⁴Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad."

³⁵Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen.

³⁶Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!"

³⁷Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där.

³⁸När man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade i det - så som HERREN hade sagt.

³⁹Vad som mer finns att säga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

⁴⁰Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.

⁴¹Josafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår. [#1]

⁴²Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev kung, och han regerade tjugofem år [#1] i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.

⁴³Han vandrade i allt på sin fader Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i HERRENS ögon.

⁴⁴Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.

⁴⁵Och Josafat höll fred med Israels kung.

⁴⁶Vad som mer finns att säga om Josafat, om de mäktiga gärningar han utförde och om hans krig, det är skrivet i Juda kungars krönika.

⁴⁷Han utrotade också ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans fader Asas tid.

⁴⁸I Edom fanns då ingen kung, utan en ståthållare regerade där.

⁴⁹Josafat hade låtit bygga Tarsisskepp, som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, ty de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.

⁵⁰Då sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: "Låt mitt folk fara med ditt folk på skeppen." Men Josafat ville inte.

⁵¹Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

⁵²Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Josafats, Juda kungs, sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år. [#1]

⁵³Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som hade kommit Israel att synda.

⁵⁴Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och uppväckte HERRENS, Israels Guds, vrede alldeles som hans far hade gjort.