Read Svenska Folkbibeln, 1998 2 Kungaboken 25 Bible Online

2 Kungaboken 25 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

2 Kungaboken 25

¹Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår [#1] kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den.

²Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

³Men på nionde dagen i månaden [#1] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta.

⁴Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen åt Hedmarken till.

⁵Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats.

⁶De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom.

⁷Man avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen. Man fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.

⁸På sjunde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, [#1] kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem.

⁹Han brände upp HERRENS hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han upp i eld.

¹⁰Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig.

¹¹Återstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap.

¹²Men av de fattigaste i landet lämnade översten för drabanterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

¹³Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i HERRENS hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel.

¹⁴Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig.

¹⁵Likaså tog översten för drabanterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.

¹⁶Vad gäller de två pelarna, havet och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas.

¹⁷Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och ett nätverk av granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.

¹⁸Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången.

¹⁹Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk som påträffades i staden.

²⁰Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.

²¹Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

²²Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, kungen i Babel, lät bli kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.

²³När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att kungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män.

²⁴Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: "Frukta inte för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel så skall det gå er väl."

²⁵Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama av kunglig börd, och hade med sig tio män. De slog ihjäl Gedalja, likaså de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa.

²⁶Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nämligen för kaldeerna.

²⁷Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, [#1] tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset.

²⁸Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel.

²⁹Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde.

³⁰Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.