Read Svenska Folkbibeln, 1998 Job 29 Bible Online

Job 29 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Job 29

¹Job fortsatte sin utläggning. Han sade:

²O, att jag vore som i förgångna månader,som i de dagar då Gud vakade över mig,

³då hans lykta sken över mitt huvudoch jag i hans ljus gick fram i mörkret,

⁴då jag var i min krafts dagar,då Guds godhet vilade över mitt hus,

⁵då den Allsmäktige ännu var med mig,och mina barn fanns runt omkring mig,

⁶då mina fötter badade i gräddmjölkoch klippan göt ut bäckar av olja för mig.

⁷När jag gick till porten i stadenoch intog min plats på torget,

⁸då drog sig de unga tillbaka när de såg mig,och de gamla reste sig och blev stående.

⁹Stormännen höll tillbaka sina ordoch lade handen på munnen.

¹⁰Furstarnas röst tystnade,tungan fastnade vid deras gom.

¹¹Varje öra som hörde mig prisade mig,varje öga som såg mig lovordade mig.

¹²Ty jag räddade den fattige som ropade,och den faderlöse som ingen hjälpare hade.

¹³Den döende välsignade mig,änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

¹⁴I rättfärdighet klädde jag mig,den var min klädnad.Rättvisan var min mantel och huvudbonad.

¹⁵Jag var ögon åt den blindeoch fötter åt den halte.

¹⁶Jag var en fader åt de nödställda,och den okändes sak redde jag ut.

¹⁷Jag krossade den orättfärdiges käkaroch ryckte rovet undan hans tänder.

¹⁸Jag tänkte då:"I mitt eget bo kommer jag att dö,mina dagar skall bli många som sanden.

¹⁹Min rot sträcker sig till vatten,och i mina grenar faller nattens dagg.

²⁰Min ära förnyas ständigt,och min båge är alltid ny i min hand."

²¹De lyssnade på mig och väntade,de var tysta inför mitt råd.

²²Efter mig talade ingen,och mina ord vederkvickte dem.

²³De väntade på mig som på regn,de öppnade sin mun som efter vårregn.

²⁴Jag log mot dem när de misströstade,och mitt ansiktes ljus tog de emot.

²⁵Jag valde väg åt dem och satt främst,jag tronade som en kung bland sitt manskap,likt en som tröstade de sörjande.