Read Svenska Folkbibeln, 1998 Job 30 Bible Online

Job 30 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Job 30

¹Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag, de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.

²Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?

³De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.

⁴De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.

⁵De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.

⁶De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.

⁷De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.

⁸De är uslingar och ärelösa,utjagade ur landet.

⁹För dem har jag nu blivit en nidvisa, jag har blivit ett ordspråk bland dem.

¹⁰De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.

¹¹Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.

¹²Vid min högra sida reser sig slöddret,de slår undan mina fötteroch banar sig väg för att fördärva mig.

¹³De river upp min stig,de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.

¹⁴De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.

¹⁵Fasor väller över mig,min ära rycks bort som en storm,och lik ett moln har min räddning försvunnit.

¹⁶Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.

¹⁷Natten borrar i mina ben,den gnagande pinan tar ingen vila.

¹⁸Med stor kraft griper han min mantelhan fattar mig i min livklädnad.

¹⁹Han har vräkt mig ner i dyn,och jag liknar stoft och aska.

²⁰Jag ropar till dig, men du svarar mig inte. Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.

²¹Du har blivit grym mot mig,med din starka hand ansätter du mig.

²²Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,du slungar mig av och an i stormen.

²³Jag vet att du vill föra mig till döden,till den boning dit allt levande samlas.

²⁴Men räcker man ej ut handen när man faller,ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?

²⁵Grät jag inte över den som hade hårda dagar,led inte min själ med den fattige?

²⁶Men när jag sökte det goda, kom det onda,när jag väntade på ljus, kom mörker.

²⁷Mitt innersta kokar och får ingen ro,dagar av plåga har mött mig.

²⁸Svart går jag omkring, men inte av solen.Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.

²⁹Jag har blivit en bror till schakalerna,en vän till strutsarna.

³⁰Min hud har blivit svart och faller av mig,mina ben brinner av hetta.

³¹Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,mitt flöjtspel i högljudd gråt.