Read Svenska Folkbibeln, 1998 Job 9 Bible Online

Job 9 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Job 9

¹Då tog Job till orda och sade:

²Jag vet mycket väl att det är så.Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?

³Om hon vill gå till rätta med honom,kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.

⁴Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig,vem har trotsat honom och ändå undkommit?

⁵Han som flyttar berg utan att någon vet det,och omstörtar dem i sin vrede,

⁶han som får jorden att vackla från sin platsoch dess pelare att bäva,

⁷han som befaller solen att inte gå uppoch förseglar stjärnorna,

⁸han som ensam spänner ut himlarnaoch skrider fram över havets rygg,

⁹han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnornaoch söderns stjärnbilder,

¹⁰han som gör stora och outgrundliga ting,under som ingen kan räkna.

¹¹Se, han går förbi mig utan att jag ser honom,han drar vidare utan att jag märker det.

¹²Han griper sitt rov, vem kan hindra honom?Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

¹³Gud håller ej tillbaka sin vrede.För honom måste Rahabs [#1] följe böja sig.

¹⁴Hur skulle jag kunna svara honom,välja ut ord inför honom?

¹⁵Om jag än har rätt kan jag inte svara,endast be min domare om nåd.

¹⁶Om jag ropar och han svarar,så tror jag inte att han lyssnar till min röst.

¹⁷Ty med storm straffar han migoch slår mig med sår på sår utan orsak.

¹⁸Han låter mig inte hämta andan,utan mättar mig med bedrövelser.

¹⁹Gäller det styrka?Se, han är stark!Gäller det vad som är rätt?Vem vill ställa mig till svars?

²⁰Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig,om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.

²¹Jag är oskyldig!Jag vill inte veta av mig själv,jag är trött på att leva.

²²Det går på ett ut, därför säger jag:Både den oskyldige och den skyldige förgör han.

²³Om en plåga bringar plötslig död,föraktar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand.Han binder för ögonen på dess domare,om det inte är han, vem är det då?

²⁵Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare, de flyr bort utan att ha sett någon glädje.

²⁶De far förbi som vassbåtar,lik en örn som störtar ner mot sitt byte.

²⁷Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer,låta sorgen fara och vara glad,

²⁸så bävar jag dock för alla mina kval,ty jag vet att du inte skall döma mig fri.

²⁹Jag står där som skyldig,varför tröttar jag ut mig i onödan?

³⁰Om jag än tvättar mig med snöoch renar mina händer med lut,

³¹skall du ändå sänka mig ner i pölenoch mina kläder skall avsky mig.

³²Ty han är ej en människa som jag,så att jag kan svara honom:"Vi går tillsammans till rätten."

³³Det finns ingen som kan döma mellan ossoch lägga sin hand på oss båda.

³⁴Må han ta bort sitt ris från mig,så att skräcken för honom inte förfärar mig.

³⁵Då skall jag tala utan att frukta för honom.Men så har jag det inte.