Read Svenska Folkbibeln, 1998 Psaltaren 78 Bible Online

Psaltaren 78 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Psaltaren 78

¹En vishetspsalm av Asaf. Lyssna, mitt folk,till min undervisning,vänd era öron till min muns ord!

²Jag vill öppna min munför att tala visdomsord [#1] ,lägga fram gåtor från gången tid.

³Vad vi har hört och lärt känna,vad våra fäder berättat för oss

⁴vill vi inte dölja för deras barn.För det kommande släktetförkunnar vi HERRENS lov,hans makt och de under han gjort.

⁵[#1] Han upprättadeett vittnesbörd i Jakob,han gav sin undervisning i Israeloch befallde våra fäderatt lära ut den till sina barn,

⁶så att den blev kändför det kommande släktet,de barn som skulle födas.De i sin tur skulleberätta för sina barn,

⁷så att de sätter sitt hopp till Gudoch inte glömmer Guds gärningarutan följer hans bud.

⁸[#1] De ska inte bli som sina fäder,ett trotsigt och upproriskt släktemed opålitligt hjärtaoch en ande trolös mot Gud.

⁹Efraims söner,beväpnade bågskyttar,vände på stridens dag.

¹⁰De höll inte Guds förbundutan vägrade följa hans lag,

¹¹de glömde hans gärningaroch undren han visat dem.

¹²Inför deras fäderhade han gjort underi Egyptens land, på Soans mark [#1]

¹³Han klöv havetoch förde dem igenom,han lät vattnet stå som en mur.

¹⁴[#1] Han ledde demmed molnskyn om dagenoch med eldskenhela natten.

¹⁵[#1] Han klöv klippor i öknenoch lät dem drickasom ur väldiga hav,

¹⁶han lät bäckar rinna framur klippanoch vatten skölja nersom strömmar.

¹⁷Men de fortsatte att syndamot honom,de gjorde upprormot den Högste i öknen.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtangenom att kräva mat efter sitt begär.

¹⁹De talade mot Gud, de sade:"Kan Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Visst slog han klippanså att vattnet flödadeoch bäckar strömmade fram,men kan han också ge brödeller skaffa kött åt sitt folk?"

²¹När HERREN hörde detblev han vred.Eld blossade upp mot Jakob,vrede vällde fram mot Israel,

²²för de trodde inte på Gudoch litade inte på hans frälsning.

²³Ändå gav han befallningåt skyarna i höjdenoch öppnade himlens portar.

²⁴Han lät manna regna över demtill matoch gav dem säd från himlen.

²⁵Människor fick äta änglars bröd,han sände dem matså att de blev mätta.

²⁶Han lät östanvindenkomma från himlenoch styrde sunnanvinden ditmed sin makt.

²⁷Han lät kött regna över demsom stoft,bevingade fåglar som havets sand.

²⁸Han lät dem falla mitt i deras läger,runt omkring deras [#1] boningar.

²⁹De åt och blev övermätta,han lät dem få vad de haft begär till.

³⁰Men innan de släckt sitt begär,medan maten ännu vari deras mun,

³¹kom Guds vrede över dem.Han dödade bland de starkasteoch slog ner Israels utvalda [#1] män.

³²Ändå fortsatte de att syndaoch trodde inte på hans under.

³³[#1] Då lät han deras dagar försvinnai tomhetoch deras år i plötslig skräck.

³⁴När han dräpte demfrågade de efter honom,de vände om och sökte Gud.

³⁵De mindes att Gud är deras klippa,att Gud den Högsteär deras befriare.

³⁶De försökte bedra honommed sina ord,de ljög för honom med sin tunga.

³⁷Deras hjärtan var inte uppriktigamot honom,de var inte trognamot hans förbund.

³⁸[#1] Men han är barmhärtigoch försonar skuld,han vill inte förgöra.Ofta höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin glödbryta fram.

³⁹[#1] Han tänkte på att de bara är kött,en vind [#2] som försvinneroch inte kommer åter.

⁴⁰Hur ofta trotsade de honom intei öknenoch bedrövade honomi ödemarken!

⁴¹Gång på gång frestade de Gudoch kränkte Israels Helige.

⁴²De kom inte ihåg hans handeller dagen då han befriade demfrån fienden,

⁴³då han gjorde sina tecken i Egyptenoch sina under på Soans mark.

⁴⁴Han förvandlade deras flodertill blodså att de inte kunde drickaur bäckarna.

⁴⁵Han sände flugsvärmarsom förtärde democh grodor som förstörde för dem,

⁴⁶han gav deras gröda åt larveroch deras skördar åt gräshoppor.

⁴⁷Han slog deras vinstockarmed hageloch deras fikonträd med skyfall [#1] ,

⁴⁸han utlämnade deras boskap åt hageloch deras hjordar åt blixtar.

⁴⁹Han sände över dem sin vredesglöd,harm, vrede och nöd,en skara av olycksänglar.

⁵⁰Han gav fritt utlopp åt sin vrede,han skonade inte deras själfrån dödenutan utlämnade deras liv åt pesten.

⁵¹[#1] Han slog allt förstfött i Egypten,livskraftens förstlingi Hams hyddor.

⁵²Han lät sitt folk bryta uppsom en fårflockoch förde dem som en hjordgenom öknen.

⁵³[#1] Han ledde dem tryggt,de behövde inte vara rädda,deras fiender svaldes av havet.

⁵⁴Han förde dem till sitt heliga land,till det berg som hans högra handhade vunnit.

⁵⁵[#1] Han fördrev hednafolkenframför dem,han gav dem deras landsom arvedeloch lät Israels stammar boi deras hyddor.

⁵⁶Men de trotsade och frestadeGud den Högste,de höll inte fastvid hans vittnesbörd.

⁵⁷De vek trolöst tillbakasom sina fäder,de gav vika som en opålitlig båge.

⁵⁸[#1] De väckte hans vredemed sina offerhöjderoch kränkte honommed sina avgudabilder.

⁵⁹Gud hörde det och blev vred,han förkastade Israel med all kraft.

⁶⁰Han övergav sin boning i Shilo [#1] ,det tält han rest bland människorna.

⁶¹Han gav sin makt i fångenskapoch sin ära [#1] i fiendehand.

⁶²Sitt folk utlämnade han åt svärdet,han blev vred på sin arvedel.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld,deras unga kvinnorblev utan brudsång.

⁶⁴Deras präster föll för svärd,deras änkor kunde intehålla dödsklagan.

⁶⁵Då vaknade Herren som ur sömn,som en hjälte bedövad av vin.

⁶⁶Han slog tillbaka sina fienderoch drog evig skam över dem.

⁶⁷Han förkastade Josefs hyddaoch utvalde inte Efraims stam,

⁶⁸[#1] men Juda stam utvalde han,Sions berg som han älskar.

⁶⁹Han byggde sin helgedomhög som himlen,grundade den likt jorden för evigt.

⁷⁰Han utvalde sin tjänare Davidoch tog honom från fårens fållor,

⁷¹han hämtade honom från tackornaoch satte honom till herdeför Jakob, sitt folk,för Israel, sin arvedel.

⁷²Han var deras herde med rent hjärtaoch ledde demmed förståndig hand.