Read Svenska Folkbibeln, 1998 Predikaren 3 Bible Online

Predikaren 3 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Predikaren 3

¹Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund.

²Födas har sin tidoch dö har sin tid,plantera har sin tidoch rycka upp det som planterats har sin tid.

³Dräpa har sin tid,och hela har sin tid.Bryta ner har sin tid,och bygga upp har sin tid.

⁴Gråta har sin tid,och le har sin tid.Sörja har sin tid,och dansa har sin tid.

⁵Kasta bort stenar har sin tid,och samla ihop stenar har sin tid.Ta i famn har sin tidoch avhålla sig från famntag har sin tid.

⁶Söka upp har sin tid,och tappa bort har sin tid.Förvara har sin tid,och kasta bort har sin tid.

⁷Riva sönder har sin tid,och sy ihop har sin tid.Tiga har sin tid,och tala har sin tid.

⁸Älska har sin tid,och hata har sin tid.Krig har sin tid,och fred har sin tid.

⁹Vad vinner då den som arbetar med sitt slit?

¹⁰Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med.

¹¹Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden.

¹²Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever.

¹³Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva.

¹⁴Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom.

¹⁵Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna.

¹⁶Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige.

¹⁷Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige skall Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs.

¹⁸Jag tänkte: För människornas skull sker detta, för att Gud skall pröva dem och för att de skall se att de i sig själva är som djuren.

¹⁹Ty det går människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har de samma livsande. Ja, människorna har inget att komma med framför djuren. Allt är förgängligt.

²⁰Alla går till en och samma plats. Alla har blivit till av stoft, alla vänder åter till stoft.

²¹Vem vet om människornas ande stiger uppåt eller om djurens ande far ner under jorden?

²²Jag såg att inget är bättre för människan än att hon gläder sig i sin gärning, ty det är hennes del. Vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se det som skall ske efter henne?