Read Svenska Folkbibeln, 1998 Hesekiel 16 Bible Online

Hesekiel 16 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Hesekiel 16

²"Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon bedriver,

³och säg: Så säger Herren, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna.

⁴När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt och lindad.

⁵Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig på öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.

⁶När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!" Ja, jag sade till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!"

⁷Jag förökade dig till många tusen, som växterna på marken. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och blottad.

⁸Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne. Jag bredde min mantel över dig och täckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.

⁹Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja.

¹⁰Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden.

¹¹Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals.

¹²Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud.

¹³Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet.

¹⁴Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren, HERREN.

¹⁵Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt.

¹⁶Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske.

¹⁷Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med.

¹⁸Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du fram för dem.

¹⁹Mitt bröd som jag hade givit dig - det fina mjölet, oljan och honungen som jag gav dig att äta - det satte du fram för dem till en ljuvlig doft. Så var det, säger Herren, HERREN.

²⁰Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor?

²¹Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder.

²²Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

²³Sedan du hade hängivit dig åt all denna ondska - ve, ve dig! säger Herren, HERREN -

²⁴byggde du ett valv [#1] åt dig och gjorde höga altaren åt dig på alla öppna platser.

²⁵I alla gathörn byggde du höga altaren åt dig, och du lät din skönhet smutsas ner, och du spärrade ut dina ben åt alla som gick förbi. Ja, du bedrev mycken otukt!

²⁶Du bedrev också hor med egyptierna, dina brunstiga grannar, ja, mycken hor för att väcka min vrede.

²⁷Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.

²⁸Men sedan bedrev du hor med assyrierna, ty du kunde inte få nog. Ja, du bedrev hor med dem, men du blev ändå inte tillfredsställd.

²⁹Du gick med din otukt ända bort till köpmännens land, kaldeernas land, men ändå fick du inte nog.

³⁰Hur sjukt är inte ditt hjärta, säger Herren, HERREN, eftersom du gör allt detta, gärningar som bara den fräckaste hora kan göra.

³¹Du uppförde valv åt dig i alla gathörn och höga altaren på varje gata. Men du var olik andra skökor eftersom du föraktade skökolön.

³²Du var som en äktenskapsbryterska, som tar främmande män i stället för sin äkta man.

³³Åt alla andra skökor måste man ge gåvor, men du gav gåvor åt alla dina älskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva hor med dig.

³⁴När du bedrev hor, gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva hor, och du betalade i stället för att få betalning. Så bakvänt handlade du.

³⁵Hör därför HERRENS ord, du sköka.

³⁶Så säger Herren, HERREN: Eftersom du har varit så frikostig med din liderlighet och blottat din nakenhet när du bedrev hor med dina älskare, och på grund av alla dina vidriga avgudar, åt vilka du gav dina barns blod,

³⁷skall jag samla alla dina älskare, som du har glatt, alla som du har älskat och alla som du har hatat. Alla dessa skall jag samla mot dig från alla håll och klä av dig naken inför dem, så att de får se hela din nakenhet.

³⁸Jag skall döma dig efter den lag som gäller för skökor och för dem som utgjuter blod, och jag skall överlämna dig till vredens och nitälskans blodshämnd.

³⁹Jag skall ge dig i dina älskares hand, och de skall slå ner dina valv och bryta ner dina offerhöjder, slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad.

⁴⁰De skall kalla samman en folkhop mot dig och man skall stena dig och hugga sönder dig med svärd.

⁴¹Dina hus skall de bränna upp i eld och döma dig inför många kvinnors ögon. Så skall jag göra slut på ditt horeri, och du skall inte mer kunna betala dina älskare.

⁴²Jag skall släcka min vrede på dig, och min nitälskan skall vika ifrån dig. Jag skall få ro och inte längre vara vred.

⁴³Eftersom du inte tänkte på din ungdoms dagar utan har väckt min vrede med allt detta, skall också jag låta dina gärningar komma över ditt huvud, säger Herren, HERREN, så att du inte kan lägga ytterligare ondska till alla dina vedervärdigheter.

⁴⁴Se, alla som brukar ordspråk skall på dig tillämpa ordspråket: "Sådan mor, sådan dotter."

⁴⁵Du är din mors dotter, hon som övergav sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som övergav sina män och sina barn. Er mor var en hetitisk kvinna och er far en amoré.

⁴⁶Din äldre syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig, var Sodom med sina döttrar.

⁴⁷Men du nöjde dig inte med att vandra på deras vägar och att följa deras vidrigheter. Snart bedrev du värre ting än de på alla dina vägar.

⁴⁸Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort.

⁴⁹Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.

⁵⁰De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem, när jag såg detta.

⁵¹Samaria har inte heller syndat hälften så mycket som du. Du har begått så många fler vidrigheter än dina systrar, att du genom dina avskyvärda handlingar har kommit dem att synas rättfärdiga.

⁵²Därför skall du också bära din skam, du som givit dina systrar en ursäkt. Ty genom att du har begått ännu fler vidriga synder än de, framstår de nu som rättfärdiga i jämförelse med dig. Skäms därför och bär din skam eftersom du kommit dina systrar att synas rättfärdiga.

⁵³Men jag skall göra slut på deras fångenskap, Sodoms med hennes döttrars fångenskap och Samarias med hennes döttrars fångenskap. Dina fångars fångenskap skall jag också göra slut på mitt ibland dem,

⁵⁴så att du får bära din skam och skämmas för allt vad du har gjort och därigenom trösta dem.

⁵⁵Dina systrar, Sodom och hennes döttrar och Samaria och hennes döttrar, skall åter bli vad de förr var. Även du själv och dina döttrar skall åter bli vad ni förr var.

⁵⁶Men under din högmodstid ville du inte ens nämna din syster Sodom.

⁵⁷Det var innan din egen ondska hade blivit uppenbarad så som den blev på den tid då du blev förödmjukad av Arams döttrar och alla däromkring och av filisteernas döttrar, som föraktade dig på alla sidor.

⁵⁸Du måste själv bära straffet för din skam och dina vidrigheter, säger HERREN.

⁵⁹Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall göra med dig efter dina gärningar, du som föraktat eden och brutit förbundet.

⁶⁰Men jag skall komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med dig ett evigt förbund.

⁶¹Då skall du komma ihåg vad du gjort och skämmas, när du får ta emot dina systrar, de äldre såväl som de yngre. Jag skall ge dem till döttrar åt dig, men inte på grund av ditt förbund.

⁶²Och jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall inse att jag är HERREN.

⁶³Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, HERREN."