Read Svenska Folkbibeln, 1998 4 Moseboken 14 Bible Online

4 Moseboken 14 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

4 Moseboken 14

¹Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten.

²Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen!

³Varför leder HERREN oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?"

⁴Och de sade till varandra: "Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten."

⁵Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den samlade menigheten av Israels barn.

⁶Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade bespejat landet, rev sönder sina kläder

⁷och sade till hela Israels menighet: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett mycket, mycket gott land.

⁸Om HERREN har behag till oss, skall han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung.

⁹Men var inte upproriska mot HERREN och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men HERREN är med oss. Frukta inte för dem."

¹⁰Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn.

¹¹Och HERREN sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem?

¹²Jag skall slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än detta."

¹³Mose sade till HERREN: "Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp,

¹⁴och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, HERRE, är mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.

¹⁵Om du dödar detta folk, alla på en gång, skall folken som hört talas om dig säga:

¹⁶'Därför att HERREN inte förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat dem, har han slaktat dem i öknen.'

¹⁷Nej, låt nu Herrens kraft bevisa sig stor, så som du själv har sagt:

¹⁸HERREN är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse, men låter inte någon bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet.

¹⁹Förlåt nu detta folks missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."

²⁰Då sade HERREN: "Jag förlåter dem enligt ditt ord.

²¹Men så sant jag lever och så sant HERRENS härlighet uppfyller hela jorden:

²²Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst,

²³av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det.

²⁴Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning.

²⁵Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och tag vägen mot öknen åt Röda havet till."

²⁶HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

²⁷"Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt knotar mot mig.

²⁸Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger HERREN, jag skall göra med er så som ni själva har sagt inför mig.

²⁹Här i öknen skall era döda kroppar falla, alla ni som har blivit inmönstrade, alla som är tjugo år eller äldre, eftersom ni har knotat mot mig.

³⁰Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

³¹Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem skall jag föra in där, och de skall lära känna det land som ni har förkastat.

³²Men era döda kroppar skall falla här i öknen.

³³Och era barn skall vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet, till dess att era döda kroppar förmultnat i öknen.

³⁴Så som ni under fyrtio dagar har bespejat landet, skall ni under fyrtio år - ett år för varje dag - bära på era synder. Ni skall då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er.

³⁵Jag, HERREN, har talat. Jag skall i sanning göra så med hela denna onda menighet som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen skall de omkomma, här skall de dö."

³⁶De män som Mose hade sänt för att bespeja landet och som vid sin återkomst hade fått hela menigheten att knota mot honom genom att tala illa om landet,

³⁷ja, dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.

³⁸Av de män som hade gått ut för att bespeja landet överlevde endast Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.

³⁹Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket.

⁴⁰De steg upp tidigt följande morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som HERREN har talat om."

⁴¹Men Mose sade: "Varför vill ni överträda HERRENS befallning? Det kommer inte att lyckas.

⁴²HERREN är inte med er. Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender.

⁴³Amalekiterna och kananeerna skall där möta er, och ni kommer att falla för svärd, ty ni har vänt er bort ifrån HERREN, och därför kommer HERREN inte att vara med er."

⁴⁴I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men HERRENS förbundsark och Mose lämnade inte lägret.

⁴⁵Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma.