Read Svenska Folkbibeln, 1998 4 Moseboken 32 Bible Online

4 Moseboken 32 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

4 Moseboken 32

¹Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land och Gileads land, fann de att det var en god trakt för boskap.

²Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och menighetens furstar och sade:

³"Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

⁴det land som HERREN har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap."

⁵De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."

⁶Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Skall ni stanna här medan era bröder drar ut i krig?

⁷Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som HERREN har gett dem?

⁸Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet.

⁹Sedan de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som HERREN hade givit dem.

¹⁰HERRENS vrede upptändes den dagen och han svor denna ed:

¹¹Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig,

¹²ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt HERREN.

¹³Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i HERRENS ögon.

¹⁴Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer HERRENS glödande vrede mot Israel!

¹⁵Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."

¹⁶Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn.

¹⁷Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare.

¹⁸Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel.

¹⁹Ty vi vill inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."

²⁰Mose svarade dem: "Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför HERREN till kriget,

²¹så att alla era beväpnade män går över Jordan inför HERREN, till dess att han har fördrivit sina fiender inför sig,

²²och landet har blivit underkuvat inför HERREN, och ni sedan vänder tillbaka, då skall ni vara utan skuld mot HERREN och mot Israel, och detta land skall bli er besittning inför HERRENS ansikte.

²³Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot HERREN, och ni skall veta att er synd skall drabba er.

²⁴Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör vad ni har sagt."

²⁵Gads barn och Rubens barn sade till Mose: "Dina tjänare skall göra så som min herre befaller.

²⁶Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur skall bli kvar här i Gileads städer.

²⁷Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, skall dra över dit och strida inför HERRENS ansikte, alldeles som min herre har sagt."

²⁸Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.

²⁹Mose sade till dem: "Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför HERRENS ansikte, och landet blir kuvat inför er, då skall ni ge dem landet Gilead till besittning.

³⁰Men om de inte drar beväpnade över med er, skall de få sin besittning bland er i Kanaans land."

³¹Gads barn och Rubens barn svarade: "Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vill vi göra.

³²Inför HERRENS ansikte vill vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan."

³³Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Basans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna.

³⁴Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,

³⁵Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,

³⁶Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap.

³⁷Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjatajim,

³⁸Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

³⁹Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där.

⁴⁰Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.

⁴¹Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.

⁴²Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.