Read Svenska Folkbibeln, 1998 4 Moseboken 35 Bible Online

4 Moseboken 35 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

4 Moseboken 35

¹HERREN talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade:

²"Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning skall ge städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge utmarker åt dem omkring dessa städer.

³Städerna skall de själva bo i, och utmarkerna skall vara för deras dragdjur och boskap och alla övriga djur.

⁴Städernas utmarker som ni skall ge leviterna skall sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor.

⁵Och utanför staden skall ni mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skall de ha som utmarker till sina städer.

⁶De städer som ni ger åt leviterna skall vara sex fristäder som en dråpare kan fly till. Utöver dessa skall ni ge dem fyrtiotvå andra städer.

⁷Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med utmarker omkring.

⁸Av de städer som ni skall ge av Israels barns besittningar, skall ni ta flera från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam skall ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."

⁹HERREN talade till Mose. Han sade:

¹⁰"Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land,

¹¹skall ni utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon skall kunna fly.

¹²Dessa städer skall ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför menigheten.

¹³Av de städer ni ger dem skall sex städer vara fristäder.

¹⁴Tre städer skall ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De skall vara fristäder.

¹⁵Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem skall ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon skall kunna fly.

¹⁶Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.

¹⁷Eller om någon i sin hand har en sten som kan döda, och han med den slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.

¹⁸Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä som kan döda, och han med det slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.

¹⁹Blodshämnaren skall döda mördaren. Varhelst han träffar på honom skall han döda honom.

²⁰Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom, så att han dör,

²¹eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en mördare. Blodshämnaren skall döda honom när han träffar honom.

²²Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom,

²³eller, utan att se honom, träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada,

²⁴då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter.

²⁵Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den heliga oljan, är död.

²⁶Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt,

²⁷och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren.

²⁸Ty en dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.

²⁹Detta skall vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

³⁰Om någon dödar en annan, skall mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden.

³¹Ni skall inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden.

³²Ni skall inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han skall få vända tillbaka och bo i landet före prästens död.

³³Ni skall inte ohelga det land där ni bor. Genom blod ohelgas landet, och försoning kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det.

³⁴Ni skall inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, bor mitt ibland Israels barn."