Read Svenska Folkbibeln, 1998 Matteus 22 Bible Online

Matteus 22 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Matteus 22

¹Jesus talade än en gång till dem i liknelser:

²"Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son.

³Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

⁴Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!

⁵Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer.

⁶De andra grep hans tjänare och misshandlade [#1] och dödade dem.

⁷Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad.

⁸Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.

⁹Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet.

¹⁰Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.

¹¹När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder.

¹²Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg.

¹³[#1] Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder.

¹⁴Många är kallade, men få är utvalda."

¹⁵Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade.

¹⁶De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna [#1] för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.

¹⁷Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren [#1] eller inte?"

¹⁸Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare?

¹⁹Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar [#1] ,

²⁰och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"

²¹De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."

²²När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.

²³Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom:

²⁴"Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

²⁵Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror.

²⁶På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju.

²⁷Sist av alla dog kvinnan.

²⁸Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

²⁹Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt.

³⁰Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.

³¹Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er:

³²Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."

³³När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.

³⁴Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna [#1] svarslösa och samlades runt honom.

³⁵En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade:

³⁶"Mästare, vilket är det stör- sta budet i lagen?"

³⁷Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

³⁸Det är det största och första budet.

³⁹Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.

⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

⁴¹Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem:

⁴²"Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids."

⁴³Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga: [#1]

⁴⁴Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter [#1]

⁴⁵Om nu David kallar honom Herre [#1] , hur kan han då vara Davids son?"

⁴⁶Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.