Read Svenska Folkbibeln, 1998 Matteus 27 Bible Online

Matteus 27 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Matteus 27

¹Tidigt på morgonen tog alla översteprästerna och folkets äldste sitt beslut att de skulle döda Jesus.

²De band honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus [#1] , ståthållaren.

³Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste

⁴och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för."

⁵Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig [#1]

⁶Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar."

⁷De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

⁸Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern.

⁹Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats,

¹⁰och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig. [#1]

¹¹Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det."

¹²Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte.

¹³Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?"

¹⁴Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.

¹⁵Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, en som de själva önskade.

¹⁶Just då hade man en beryktad fånge som hette Barabbas [#1]

¹⁷När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?"

¹⁸Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.

¹⁹Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: "Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull."

²⁰Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att kräva att få Barabbas fri och att Jesus skulle dödas.

²¹När ståthållaren frågade dem: "Vem av de två vill ni att jag friger åt er?", svarade de: "Barabbas!"

²²Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!"

²³Han frågade: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"

²⁴När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för."

²⁵Allt folket svarade: "Låt hans blod komma över oss och över våra barn!"

²⁶Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla [#1] och utlämnade honom till att korsfästas.

²⁷Därefter tog ståthållarens soldater med sig Jesus in i pretoriet [#1] och samlade hela vaktstyrkan runt honom.

²⁸De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel,

²⁹vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas kung!"

³⁰Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.

³¹När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

³²På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors.

³³Och när de kom till den plats som kallas Golgata [#1] , vilket betyder Dödskalleplatsen,

³⁴gav de honom vin blandat med galla [#1] att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka.

³⁵När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder [#1] mellan sig genom att kasta lott.

³⁶Sedan satt de där och vaktade honom.

³⁷Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."

³⁸Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

³⁹De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet

⁴⁰och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!"

⁴¹På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade:

⁴²"Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom.

⁴³Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." [#1]

⁴⁴På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

⁴⁵Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet [#1] som varade fram till nionde timmen. [#2]

⁴⁶Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?" [#1]

⁴⁷Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!"

⁴⁸En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka.

⁴⁹De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom."

⁵⁰Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan. [#1]

⁵¹Då brast förhänget [#1] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade,

⁵²gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar.

⁵³Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många.

⁵⁴När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

⁵⁵Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom.

⁵⁶Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.

⁵⁷När det blev kväll kom en rik man från Arimatea [#1] som hette Josef och som också hade blivit en Jesu lärjunge.

⁵⁸Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.

⁵⁹Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg

⁶⁰och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån.

⁶¹Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.

⁶²Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen [#1] , samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus

⁶³[#1] och sade: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå.

⁶⁴Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."

⁶⁵Pilatus sade till dem: "Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan."

⁶⁶De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.