Read Svenska Folkbibeln, 1998 Markus 14 Bible Online

Markus 14 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Markus 14

¹Det var nu två dagar kvar till påsken [#1] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom.

²Men de sade: "Inte under högtiden, då kan det bli upplopp bland folket."

³När Jesus var i Betania [#1] och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja [#2] Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud.

⁴Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan?

⁵Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.

⁶Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.

⁷De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid.

⁸Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen [#1]

⁹Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

¹⁰Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem.

¹¹När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

¹²[#1] På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?"

¹³Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka [#1] Följ honom.

¹⁴Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?

¹⁵Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd [#1] och färdig. Gör i ordning för oss där."

¹⁶Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.

¹⁷[#1] När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv.

¹⁸Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig."

¹⁹Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?"

²⁰Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig.

²¹Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."

²²Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta det är min kropp."

²³Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.

²⁴Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många.

²⁵Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."

²⁶När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.

²⁷Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.

²⁸Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

²⁹Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det."

³⁰Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig."

³¹Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.

³²De kom till en plats som kallas Getsemane [#1] Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber."

³³Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest

³⁴och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

³⁵Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund.

³⁶Han sade: "Abba [#1], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

³⁷När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme?

³⁸Vaka och be att [#1] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."

³⁹Han gick bort igen och bad med samma ord.

⁴⁰När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

⁴¹Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er? [#1] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer.

⁴²Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

⁴³Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.

⁴⁴Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning."

⁴⁵När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom.

⁴⁶Då grep de Jesus och höll fast honom.

⁴⁷Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.

⁴⁸Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.

⁴⁹Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas."

⁵⁰Då övergav alla honom och flydde.

⁵¹En ung man, klädd i ett linneskynke [#1] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i,

⁵²men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.

⁵³De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. [#1]

⁵⁴Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.

⁵⁶Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens [#1]

⁵⁷Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade:

⁵⁸"Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand."

⁵⁹Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.

⁶⁰Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?"

⁶¹Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?"

⁶²Jesus svarade: "Jag Är [#1] . Och ni ska få se [#2] Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

⁶³Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? [#1]

⁶⁴Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden.

⁶⁵Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.

⁶⁶[#1] Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.

⁶⁷När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret."

⁶⁸Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen. [#1]

⁶⁹Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem."

⁷⁰Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!"

⁷¹Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!"

⁷²Och strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.