Read Svenska Folkbibeln, 1998 Markus 4 Bible Online

Markus 4 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Markus 4

¹Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden.

²Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

³"Lyssna! En såningsman gick ut för att så.

⁴När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.

⁵En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord.

⁶Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort.

⁷En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd.

⁸Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt [#1] "

⁹Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

¹⁰När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna.

¹¹Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,

¹²för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."

¹³Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?

¹⁴Såningsmannen sår ordet.

¹⁵De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.

¹⁶De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det,

¹⁷men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.

¹⁸Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet,

¹⁹men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt.

²⁰Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

²¹Han sade också till dem: "Ett ljus [#1] bärs väl inte in för att sättas under skäppan [#2] eller under bänken [#3]? Sätter man det inte på hållaren?

²²Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt.

²³Hör, du som har öron att höra med!"

²⁴Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få,

²⁵för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

²⁶Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden.

²⁷Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur.

²⁸Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet.

²⁹Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

³⁰Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda?

³¹Det är som ett senapskorn [#1] När man sår det är det minst av alla frön på jorden.

³²Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

³³Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå [#1]

³⁴Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

³⁵[#1] På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan."

³⁶De lämnade folket och tog med honom i båten som han var [#1] Även andra båtar följde med.

³⁷Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.

³⁸Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! [#1] Bryr du dig inte om att vi går under?"

³⁹Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.

⁴⁰Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?"

⁴¹Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"