Read Svenska Folkbibeln, 1998 Lukas 2 Bible Online

Lukas 2 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Lukas 2

¹Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus [#1] utgick ett påbud att hela världen [#2] skulle skattskrivas.

²Detta var den första skattskrivningen [#1] , och den hölls när Quirinius [#2] styrde i Syrien.

³Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

⁴[#1] Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt.

⁵Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

⁶Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,

⁷och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet [#1]

⁸I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten.

⁹Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda.

¹⁰Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket:

¹¹I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren [#1] .

¹²Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

¹³Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁴"Ära åt Gud i höjden,och frid på jordenbland människorsom han älskar." [#1]

¹⁵När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!"

¹⁶De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.

¹⁷När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn.

¹⁸Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem.

¹⁹Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

²¹När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till [#1] i sin mors liv.

²²När tiden var inne för deras rening [#1] enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,

²³som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren. [#1]

²⁴De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor [#1]

²⁵I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.

²⁶Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde [#1]

²⁷Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen,

²⁸tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

²⁹"Herre, nu låter du din tjänaregå hem i frid,så som du har lovat,

³⁰för mina ögon har settdin frälsning

³¹som du har berettinför alla folk:

³²[#1] ett ljus med uppenbarelseför hedningarnaoch härlighetför ditt folk Israel."

³³Hans far och mor förundrades över det som sades om honom.

³⁴Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd.

³⁵Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

³⁶Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru,

³⁷och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.

³⁸Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

³⁹När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret.

⁴⁰Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

⁴¹Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden.

⁴²När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt,

⁴³men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det.

⁴⁴De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta.

⁴⁵När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

⁴⁶Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor.

⁴⁷Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar.

⁴⁸När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig."

⁴⁹Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far? [#1]"

⁵⁰Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

⁵¹Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

⁵²Och Jesus växte i vishet, ålder [#1] och välbehag inför Gud och människor.