Read Svenska Folkbibeln, 1998 Lukas 24 Bible Online

Lukas 24 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Lukas 24

¹Den första veckodagen [#1] kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.

²Då fann de att stenen var bortrullad från graven.

³De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

⁴När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.

⁵Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?

⁶Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er [#1] medan han fortfarande var i Galileen:

⁷Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen."

⁸Då kom de ihåg hans ord.

⁹Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.

¹⁰Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna,

¹¹men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

¹²Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

¹³Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil [#1] från Jerusalem.

¹⁴De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.

¹⁵Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem.

¹⁶Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom.

¹⁷Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?" Då stannade de och såg bedrövade ut.

¹⁸Och den ene som hette Kleopas [#1] sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?"

¹⁹Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket.

²⁰Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom.

²¹Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Förutom allt detta är det nu den tredje dagen [#1] sedan det hände,

²²och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen

²³men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever.

²⁴Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

²⁵Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt!

²⁶Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?"

²⁷[#1] Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare.

²⁹Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem.

³⁰Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem.

³¹Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn [#1]

³²De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?"

³³De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade.

³⁴Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!"

³⁵Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

³⁶Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!"

³⁷Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg.

³⁸Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan?

³⁹Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har."

⁴⁰När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter.

⁴¹[#1] När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart [#2] här?"

⁴²Då räckte de honom en bit stekt fisk [#1] ,

⁴³och han tog den och åt inför deras ögon.

⁴⁴Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna."

⁴⁵Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna.

⁴⁶Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

⁴⁷och att omvändelse och syndernas förlåtelse [#1] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

⁴⁸Ni är vittnen om detta.

⁴⁹[#1] Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

⁵⁰Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.

⁵¹Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen.

⁵²De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.

⁵³Och de var ständigt i templet och prisade Gud.