Read Svenska Folkbibeln, 1998 Lukas 4 Bible Online

Lukas 4 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Lukas 4

¹Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen [#1] ,

²där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig.

³Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd."

⁴Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."

⁵Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken,

⁶och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill.

⁷Så om du tillber mig, blir allt ditt."

⁸Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."

⁹Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön [#1] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån!

¹⁰Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig,

¹¹och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." [#1]

¹²Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud."

¹³När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

¹⁴I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området.

¹⁵Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.

¹⁶Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften,

¹⁷och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:

¹⁸Herrens Ande är över mig, [#1] för han har smort migtill att förkunna glädjens budskapför de fattiga. Han har sänt migatt utropa frihet för de fångnaoch syn för de blinda,att ge de förtryckta frihet

¹⁹och förkunna ett nådens år från Herren.

²⁰Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig [#1] Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom.

²¹Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."

²²Alla berömde honom [#1] och förundrades över de nådens ord [#2] som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"

²³Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!"

²⁴Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen [#1]: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad.

²⁵I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet.

²⁶Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land.

²⁷Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman." [#1]

²⁸Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta.

²⁹De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom.

³⁰Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

³¹Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.

³²De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.

³³I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt:

³⁴"Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!"

³⁵Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.

³⁶Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut."

³⁷Och ryktet om honom gick ut överallt i området.

³⁸Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne.

³⁹Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem.

⁴⁰När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.

⁴¹Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias.

⁴²När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem.

⁴³Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd."

⁴⁴Och han predikade i synagogorna i Judeen.