Read Svenska Folkbibeln, 1998 Lukas 7 Bible Online

Lukas 7 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Lukas 7

¹När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket som lyssnade, gick han in i Kapernaum.

²En officer [#1] där hade en tjänare [#2] som var sjuk och döende. Han uppskattade tjänaren mycket,

³och när han fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och rädda hans tjänare.

⁴De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör det för honom.

⁵Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

⁶Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset när officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak.

⁷Därför tyckte jag mig inte heller värdig att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk.

⁸Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."

⁹När Jesus hörde detta blev han förundrad över honom. Han vände sig till folket som följde honom och sade: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro."

¹⁰Och de som skickats ut återvände hem och fann tjänaren frisk.

¹¹Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom.

¹²Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.

¹³När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte."

¹⁴Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!"

¹⁵Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.

¹⁶Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk."

¹⁷Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.

¹⁸Allt detta fick även Johannes höra genom sina lärjungar. Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar

¹⁹och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma? [#1] Eller ska vi vänta på någon annan?"

²⁰Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"

²¹Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka.

²²Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går [#1], spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap.

²³Salig är den som inte tar anstöt av mig."

²⁴När sändebuden från Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå [#1] som vajar för vinden?

²⁵Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen.

²⁶Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet.

²⁷Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.

²⁸Jag säger er: Bland dem som fötts av kvinnor finns ingen större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han."

²⁹Och allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.

³⁰Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom.

³¹"Vad ska jag då likna människorna i det här släktet vid? Vad liknar de?

³²De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi spelade flöjt [#1] för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte.

³³Johannes Döparen kom, och han varken åt bröd eller drack vin, och då säger ni: Han har en ond ande.

³⁴Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger ni: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare!

³⁵Men Visheten har fått rätt av alla sina barn."

³⁶En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords.

³⁷Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam

³⁸och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam.

³⁹Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."

⁴⁰Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." –

⁴¹"Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer [#1] , den andre femtio.

⁴²När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?"

⁴³Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."

⁴⁴Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.

⁴⁵Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter.

⁴⁶Du smorde inte mitt huvud med olja [#1] , men hon har smort mina fötter med balsam.

⁴⁷Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."

⁴⁸Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."

⁴⁹Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är han som till och med förlåter synder?"

⁵⁰Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."