Read Svenska Folkbibeln, 1998 Lukas 8 Bible Online

Lukas 8 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Lukas 8

¹Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom,

²och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena [#1] – från henne hade sju onda andar farit ut –

³och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

⁴När mycket folk samlades och man kom ut till honom från stad efter stad, talade han till dem med en liknelse:

⁵"En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.

⁶En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt.

⁷En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det.

⁸Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd [#1]" När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"

⁹Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde.

¹⁰Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.

¹¹Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord.

¹²De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta.

¹³De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

¹⁴Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt.

¹⁵Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.

¹⁶Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk [#1] Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset.

¹⁷Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen.

¹⁸Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."

¹⁹Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull.

²⁰Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig."

²¹Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."

²²[#1] En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut,

²³och medan de seglade somnade han. Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara.

²⁴De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla.

²⁵Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"

²⁶De seglade in till gerasenernas område [#1] , som ligger mitt emot Galileen.

²⁷När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna.

²⁸När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

²⁹Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden.

³⁰Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion", [#1] för det var många onda andar som hade kommit in i honom.

³¹Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

³²Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han.

³³Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet.

³⁵Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda.

³⁶De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk [#1]

³⁷Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.

³⁸Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden:

³⁹"Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.

⁴⁰När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom.

⁴¹Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom,

⁴²för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende. På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus.

⁴³Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat [#1] bli botad av någon.

⁴⁴Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen [#1] på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

⁴⁵Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig."

⁴⁶Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig."

⁴⁷När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad.

⁴⁸Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

⁴⁹Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer."

⁵⁰Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad."

⁵¹När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor.

⁵²Alla grät och sörjde henne [#1] Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover."

⁵³Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

⁵⁴Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!"

⁵⁵Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta.

⁵⁶Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.