Read Svenska Folkbibeln, 1998 5 Moseboken 9 Bible Online

5 Moseboken 9 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

5 Moseboken 9

¹Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen.

²Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: "Vem kan stå emot Anaks barn?"

³Därför skall du i dag veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem och kuva dem för dig, och du skall driva bort dem och utrota dem snabbt, så som HERREN har lovat dig.

⁴När HERREN, din Gud, driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning." Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk som gör att HERREN driver bort dem för dig.

⁵Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som HERREN, din Gud, driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob.

⁶Du skall veta att det inte är för din rättfärdighets skull som HERREN, din Gud, har gett dig detta goda land till besittning, ty du är ett hårdnackat folk.

⁷Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte HERRENS, din Guds, vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land, till dess ni kom till denna plats, har ni varit upproriska mot HERREN.

⁸Också vid Horeb väckte ni HERRENS vrede, och HERREN blev förbittrad på er, så att han ville förgöra er.

⁹När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som HERREN hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka.

¹⁰Och HERREN gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som HERREN hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.

¹¹När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått, gav HERREN mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor.

¹²Och han sade till mig: "Stig upp och gå snabbt ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har handlat fördärvligt. De har snabbt vikit av från den väg som jag befallde dem att gå och de har gjort sig en gjuten avgudabild."

¹³Och HERREN sade till mig: "Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk.

¹⁴Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta."

¹⁵Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer.

¹⁶Jag fick då se att ni hade syndat mot HERREN, er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade snabbt vikit av från den väg som HERREN hade befallt er att gå.

¹⁷Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.

¹⁸Och jag föll ner inför HERRENS ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i HERRENS ögon så att han blev vred.

¹⁹Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot er som HERREN blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men HERREN lyssnade till mig även den gången.

²⁰Också på Aron blev HERREN mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron.

²¹Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till fint stoft och detta kastade jag i bäcken som flöt ner från berget.

²²I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också HERRENS vrede.

²³När HERREN sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Drag upp och erövra det land, som jag har givit er", då var ni upproriska mot befallningen från HERREN, er Gud, och trodde honom inte och lyssnade inte på hans röst.

²⁴Upproriska har ni varit mot HERREN ända från den dag då jag lärde känna er.

²⁵Och jag föll ner inför HERRENS ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för HERREN hade sagt att han ville förgöra er.

²⁶Jag bad till HERREN: Herre HERRE, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.

²⁷Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd.

²⁸Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: "Därför att HERREN inte kunde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem och därför att han hatade dem, förde han ut dem för att döda dem i öknen."

²⁹De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.