Read Svenska Folkbibeln, 1998 Johannes 11 Bible Online

Johannes 11 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Johannes 11

¹En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania [#1] , den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

²Det var Maria som smorde Herren med väldoftande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och nu var hennes bror Lasarus sjuk.

³Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den du har kär ligger sjuk."

⁴När Jesus hörde det, sade han: "Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den."

⁵Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

⁶När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var.

⁷Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."

⁸Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen!"

⁹Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus.

¹⁰Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom."

¹¹Efter att han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom."

¹²Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han så blir han frisk."

¹³Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.

¹⁴Då sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död.

¹⁵Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."

¹⁶Tomas, som kallades Tvillingen [#1] , sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom."

¹⁷När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven.

¹⁸Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer [#1] därifrån.

¹⁹Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.

²⁰När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.

²¹Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.

²²Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om."

²³Jesus sade: "Din bror ska uppstå."

²⁴Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."

²⁵Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör,

²⁶och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?"

²⁷Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

²⁸När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig."

²⁹Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.

³⁰Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom.

³¹Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.

³²När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött."

³³När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande

³⁴och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se."

³⁵Jesus grät.

³⁶Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!"

³⁷Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?"

³⁸Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.

³⁹Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen."

⁴⁰Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?"

⁴¹Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig.

⁴²Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig."

⁴³När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!"

⁴⁴Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

⁴⁵Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom.

⁴⁶Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.

⁴⁷Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken.

⁴⁸Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket."

⁴⁹En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting.

⁵⁰Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?"

⁵¹Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket,

⁵²och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn.

⁵³Från den dagen bestämde de sig för att döda honom.

⁵⁴Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim [#1] Där stannade han tillsammans med sina lärjungar.

⁵⁵Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig [#1]

⁵⁶De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?"

⁵⁷Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.