Read Svenska Folkbibeln, 1998 Johannes 12 Bible Online

Johannes 12 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Johannes 12

¹Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda.

²Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.

³Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja [#1] och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

⁴Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände:

⁵"Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?"

⁶Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om.

⁷Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat [#1] den till min begravningsdag.

⁸De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid [#1] "

⁹En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.

¹⁰Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus,

¹¹eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.

¹²Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem,

¹³tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! [#1] Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!"

¹⁴Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:

¹⁵Var inte rädd, dotter Sion! [#1] Se, din kung kommer,ridande på ett åsneföl.

¹⁶Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

¹⁷Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta,

¹⁸och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken.

¹⁹Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vartה Hela världen springer ju efter honom."

²⁰Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker [#1]

²¹De kom nu till Filippus, som var från Betsaida [#1] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus."

²²Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

²³Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas.

²⁴Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.

²⁵Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist [#1] i den här världen ska bevara det [#2] till evigt liv.

²⁶Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

²⁷Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit.

²⁸Far, förhärliga ditt namn!" Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen."

²⁹Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom.

³⁰Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er.

³¹Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut.

³²Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig."

³³Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

³⁴Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid [#1] Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson [#2] ?"

³⁵Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.

³⁶Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

³⁷Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom.

³⁸Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad? [#1]

³⁹Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

⁴⁰Han har förblindat deras ögonoch förhärdat deras hjärta,så att de inte ser med sina ögonoch förstår med sitt hjärtaoch vänder om och blir heladeav mig.

⁴¹Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

⁴²Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan.

⁴³De älskade människors ära mer än äran från Gud.

⁴⁴Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig.

⁴⁵Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.

⁴⁶Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.

⁴⁷Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.

⁴⁸Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.

⁴⁹Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala.

⁵⁰Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."