Read Svenska Folkbibeln, 1998 Johannes 6 Bible Online

Johannes 6 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Johannes 6

¹Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön.

²Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka.

³Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

⁵När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?"

⁶Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra.

⁷Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer [#1] räcker inte för att alla ska få var sin bit!"

⁸En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom:

⁹"Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"

¹⁰Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män.

¹¹Jesus tog bröden, tackade Gud [#1] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha.

¹²När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat."

¹³De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.

¹⁴[#1] När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!"

¹⁵Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.

¹⁶När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön

¹⁷och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem.

¹⁸Det blåste hårt och sjön började gå hög.

¹⁹När de hade kommit ungefär en halvmil [#1] ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta.

²⁰Men han sade till dem: "Det Är Jag. [#1] Var inte rädda!"

²¹Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.

²²Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte gått ombord med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av ensamma.

²³Då kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren uttalat tacksägelsen [#1]

²⁴När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, gick de i båtarna och kom till Kapernaum för att söka efter Jesus.

²⁵De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?"

²⁶Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta.

²⁷[#1] Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill [#2] "

²⁸De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?"

²⁹Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt."

³⁰Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra?

³¹Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."

³²Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen.

³³Guds bröd är det [#1] som kommer ner från himlen och ger världen liv."

³⁴Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"

³⁵Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.

³⁶Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte.

³⁷Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort.

³⁸Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.

³⁹Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen.

⁴⁰Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen."

⁴¹Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen."

⁴²De sade: "Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"

⁴³Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan.

⁴⁴Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁴⁵Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.

⁴⁶Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern.

⁴⁷Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv.

⁴⁸Jag är livets bröd.

⁴⁹Era fäder åt mannat i öknen, och de dog.

⁵⁰Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö.

⁵¹Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."

⁵²Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?"

⁵³Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er.

⁵⁴Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁵⁵Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck.

⁵⁶Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.

⁵⁷Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig.

⁵⁸Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet."

⁵⁹Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke [#1] Vem står ut med att höra den?"

⁶¹Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här?

⁶²Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut!

⁶³Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.

⁶⁴Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.

⁶⁵Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern."

⁶⁶Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom.

⁶⁷Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?"

⁶⁸Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,

⁶⁹och vi tror och förstår att du är Guds Helige."

⁷⁰Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul."

⁷¹Han menade Judas, Simon Iskariots [#1] son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.