Read Svenska Folkbibeln, 1998 Johannes 8 Bible Online

Johannes 8 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Johannes 8

²Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.

³Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten

⁴och sade: "Mästare [#1] , den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott.

⁵I lagen har Mose befallt oss att stena [#1] sådana. Vad säger då du?"

⁶Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för [#1] Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken.

⁷När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne."

⁸Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken.

⁹När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste [#1] först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.

¹⁰Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?"

¹¹Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!"

¹²Jesus talade till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."

¹³Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt."

¹⁴Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går.

¹⁵Ni dömer efter det yttre. Jag dömer ingen.

¹⁶Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.

¹⁷Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt. [#1]

¹⁸Jag är den som vittnar om mig själv, och även Fadern som har sänt mig vittnar om mig."

¹⁹Då frågade de: "Var är din Far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Far. Hade ni känt mig, skulle ni också känna min Far."

²⁰Dessa ord talade han vid offerkistan när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

²¹Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort och ni ska söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma."

²²Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?"

²³Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen.

²⁴Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är [#1] , ska ni dö i era synder."

²⁵De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, vilket jag också har sagt er [#1]

²⁶Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är sann, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen."

²⁷De förstod inte att han talade till dem om Fadern.

²⁸Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt [#1] Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig.

²⁹Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom."

³⁰När han sade detta kom många till tro på honom.

³¹Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar.

³²Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."

³³De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?"

³⁴[#1] Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav.

³⁵Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid.

³⁶Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.

³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot [#1] mitt ord.

³⁸Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far." [#1]

³⁹De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar. [#1]

⁴⁰Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham.

⁴¹Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud."

⁴²Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.

⁴³Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan [#1] höra mitt ord.

⁴⁴Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader.

⁴⁵Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte!

⁴⁶Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?

⁴⁷Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

⁴⁸Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?"

⁴⁹Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig.

⁵⁰Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer.

⁵¹Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."

⁵²Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden.

⁵³Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?"

⁵⁴Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud.

⁵⁵Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.

⁵⁶Abraham, er far, jublade över att få se min dag. [#1] Han såg den och gladde sig."

⁵⁷Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett! [#1] "

⁵⁸Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."

⁵⁹Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.