Read Svenska Folkbibeln, 1998 Apostlagärningarna 13 Bible Online

Apostlagärningarna 13 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Apostlagärningarna 13

¹I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger [#1] , Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror [#2] till landsfursten Herodes, samt Saulus.

²När de tjänade Herren [#1] och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till."

³Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.

⁴Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia [#1] och seglade därifrån till Cypern.

⁵De kom till Salamis [#1] och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes [#2] som medhjälpare.

⁶Sedan reste de över hela ön ända till Pafos [#1] Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus [#2]

⁷Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.

⁸Men Elymas [#1] , trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.

⁹Saulus, som även kallades Paulus [#1] , uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom

¹⁰och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?

¹¹Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.

¹²När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.

¹³Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge [#1] i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.

¹⁴Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien [#1] På sabbaten gick de till synagogan och satte sig.

¹⁵Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."

¹⁶Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna!

¹⁷Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån, [#1]

¹⁸och under fyrtio år bar han dem [#1] i öknen.

¹⁹Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk.

²⁰Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.

²¹[#1] Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.

²²[#1] Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.

²³Från hans efterkommande [#1] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus.

²⁴Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk.

²⁵Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

²⁶Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.

²⁷Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat.

²⁸Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.

²⁹Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet [#1] och lade honom i en grav.

³⁰Men Gud uppväckte honom från de döda,

³¹och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

³²[#1] Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick

³³har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.

³⁴Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.

³⁵Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.

³⁶När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen.

³⁷Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

³⁸Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er.

³⁹Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.

⁴⁰Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

⁴¹Se, ni föraktare, häpna och gå under: jag gör en gärning i era dagar,en gärning ni aldrig kommer att tronär den berättas för er."

⁴²När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat.

⁴³Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

⁴⁴Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord.

⁴⁵Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.

⁴⁶[#1] Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna.

⁴⁷För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljusför hednafolken,för att du ska bli till frälsningända till jordens yttersta gräns."

⁴⁸När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv.

⁴⁹Och Herrens ord spreds över hela området.

⁵⁰Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.

⁵¹Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium. [#1]

⁵²Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.