Read Svenska Folkbibeln, 1998 Apostlagärningarna 14 Bible Online

Apostlagärningarna 14 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Apostlagärningarna 14

¹I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro.

²Men de judar som vägrade tro hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen gentemot bröderna.

³Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.

⁴Men folket i staden delade sig så att vissa höll med judarna och andra med apostlarna.

⁵Och när både hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem,

⁶fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring.

⁷Där fortsatte de att förkunna evangeliet.

⁸I Lystra satt en man som var handikappad och förlamad i benen från födseln och som aldrig kunnat gå.

⁹Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad [#1]

¹⁰sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.

¹¹När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!"

¹²De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. [#1]

¹³Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.

¹⁴Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder [#1] och rusade in bland folket och ropade:

¹⁵"Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem.

¹⁶I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar.

¹⁷Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan."

¹⁸Med dessa ord lyckades de med nöd och näppe lugna folket så att de inte offrade åt dem.

¹⁹Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död.

²⁰Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe.

²¹De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia

²²och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."

²³I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.

²⁴Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien.

²⁵De predikade ordet i Perge och gick ner till Attalia.

²⁶Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort.

²⁷När de hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna.

²⁸Och de stannade en längre tid där hos lärjungarna.