Read Svenska Folkbibeln, 1998 Apostlagärningarna 15 Bible Online

Apostlagärningarna 15 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Apostlagärningarna 15

¹Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose.

²När det nu blev oenighet [#1] och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga.

³Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.

⁴När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem.

⁵Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag.

⁶Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.

⁷Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro.

⁸Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss.

⁹Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat [#1] deras hjärtan genom tron.

¹⁰Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?

¹¹Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."

¹²Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna.

¹³När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig.

¹⁴Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn [#1] bland hedningarna.

¹⁵Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:

¹⁶Därefter ska jag vända tillbaka [#1] och åter bygga uppDavids fallna hydda.Jag ska bygga upp dess ruineroch upprätta den igen,

¹⁷för att alla andra människorska söka Herren,alla hedningar över vilkamitt namn har nämnts. Så säger Herren som gör detta,

¹⁸det som är känt från evighet.

¹⁹Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud,

²⁰utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan [#1] , från sexuell omoral, från kött av kvävda djur [#2] och från blod.

²¹Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."

²²Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas [#1] och dessutom Silas, [#2] båda ledande män bland bröderna,

²³och skickade med dem följande brev: "Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien.

²⁴Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag.

²⁵Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus,

²⁶som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn.

²⁷Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

²⁸Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler:

²⁹att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"

³⁰De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet.

³¹Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran.

³²Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord.

³³När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem.

³⁵Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

³⁶Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det."

³⁷Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus.

³⁸Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet.

³⁹Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern.

⁴⁰Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. [#1]

⁴¹Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.