Read Svenska Folkbibeln, 1998 Apostlagärningarna 19 Bible Online

Apostlagärningarna 19 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Apostlagärningarna 19

¹[#1] Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar,

²och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande."

³Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop."

⁴Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus."

⁵När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn,

⁶och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.

⁷Tillsammans var det omkring ett dussin män.

⁸Sedan gick han till synagogan och förkunnade frimodigt under tre månaders tid. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.

⁹Men några förhärdade sig och ville inte tro utan talade illa om Vägen [#1] inför hela församlingen. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och höll sedan samtal varje dag i Tyrannus hörsal.

¹⁰Detta pågick under två års tid [#1] så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

¹¹Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer.

¹²Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.

¹³Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!"

¹⁴Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst [#1] , som gjorde så.

¹⁵Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?"

¹⁶Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla [#1] och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga.

¹⁷Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat.

¹⁸Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort.

¹⁹Åtskilliga av dem som hade utövat magi [#1] samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer [#2]

²⁰Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.

²¹När detta var över bestämde sig Paulus i anden [#1] för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom."

²²Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus [#1] , till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

²³Vid den tiden bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen.

²⁴En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel [#1] i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.

²⁵Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Herrar, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.

²⁶Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar.

²⁷Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."

²⁸När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!"

²⁹Hela staden kom i uppror, och folket rusade alla på en gång till teatern [#1] De släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som var Paulus följeslagare.

³⁰Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna.

³¹Några rådsherrar [#1] som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern.

³²Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.

³³Några ur hopen förklarade för Alexander [#1] vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.

³⁴Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"

³⁵Men stadssekreteraren lugnade folket och sade: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen? [#1]

³⁶Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.

³⁷Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna.

³⁸Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra.

³⁹Och är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.

⁴⁰Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror [#1] Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." Med dessa ord upplöste han folksamlingen.