Read Svenska Folkbibeln, 1998 Apostlagärningarna 23 Bible Online

Apostlagärningarna 23 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Apostlagärningarna 23

¹Paulus såg på Stora rådet och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete intill denna dag."

²Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom att slå Paulus över munnen.

³Men Paulus sade till honom: "Gud ska slå dig [#1] , din vitkalkade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen [#2] när du befaller att de ska slå mig."

⁴De som stod bredvid sade: "Förolämpar du Guds överstepräst?"

⁵Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna."

⁶Paulus visste [#1] att en del av dem var saddukeer och de andra fariseer, så han ropade i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta."

⁷När han sade detta blev det strid mellan fariseerna och saddukeerna [#1] , och de församlade splittrades i två läger.

⁸(Saddukeerna lär nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna erkänner allt detta.)

⁹Det blev ett väldigt ropande, och några av de skriftlärda från fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat till honom?"

¹⁰Striden blev så häftig att befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, och han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen.

¹¹På natten stod Herren hos honom och sade: "Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom."

¹²När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.

¹³Det var mer än fyrtio man som var med i den sammansvärjningen.

¹⁴De gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en ed att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus.

¹⁵Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner honom till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."

¹⁶Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus.

¹⁷Då kallade Paulus till sig en av officerarna och sade: "Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom."

¹⁸Officeren tog med honom till befälhavaren och sade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."

¹⁹Befälhavaren tog hans hand, gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du har att meddela mig?"

²⁰Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare.

²¹Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."

²²Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."

²³Därefter kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem: "Gör tvåhundra soldater redo att gå till Caesarea i kväll vid niotiden, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare [#1]

²⁴Skaffa riddjur också, och låt Paulus sitta upp så att han kommer oskadd till ståthållaren Felix [#1] "

²⁵Och han skrev ett brev med följande innehåll:

²⁶Claudius Lysias hälsar den högt ärade ståthållaren Felix.

²⁷[#1] Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare.

²⁸Eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, förde jag ner honom till deras Stora råd.

²⁹Då fann jag att anklagelserna gällde tvistefrågor i deras lag och att han inte var anklagad för något som ger dödsstraff eller fängelse.

³⁰När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.

³¹Soldaterna tog då med sig Paulus enligt ordern de fått och förde honom under natten till Antipatris [#1]

³²Nästa dag lät de ryttarna fortsätta med honom och återvände själva till fästningen.

³³Ryttarna kom till Caesarea, lämnade fram brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom.

³⁴Felix läste det och frågade från vilken provins han var. När han fick veta att han var från Kilikien,

³⁵sade han: "Jag ska höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.