Read Svenska Folkbibeln, 1998 Apostlagärningarna 4 Bible Online

Apostlagärningarna 4 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Apostlagärningarna 4

¹Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem,

²upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen [#1] från de döda.

³De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll.

⁴Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

⁵Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda.

⁶Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes [#1] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt.

⁷De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

⁸Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk!

⁹Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad,

¹⁰så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.

¹¹Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.

¹²Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

¹³När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus.

¹⁴Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa.

¹⁵De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra.

¹⁶De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka.

¹⁷Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."

¹⁸De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn.

¹⁹Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud.

²⁰Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört."

²¹Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt.

²²Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.

²³När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.

²⁴När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,

²⁵du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare: Varför rasar hednafolken,varför tänker folken tomma tankar? [#1]

²⁶Jordens kungar reser sigoch furstarna gaddar ihop sigmot Herren och hans Smorde [#1]

²⁷Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar

²⁸för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.

²⁹Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord,

³⁰genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

³¹När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.

³²Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt.

³³Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.

³⁴Ingen av dem led någon brist, för alla som hade mark eller hus sålde sådant som de ägde och bar fram betalningen för det som sålts

³⁵och lade ner det vid apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter hans behov.

³⁶Även Josef, en levit född på Cypern som apostlarna kallade Barnabas [#1] (det betyder Tröstens son),

³⁷hade en åker. Han sålde den och bar fram pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.