Read Svenska Folkbibeln, 1998 Apostlagärningarna 9 Bible Online

Apostlagärningarna 9 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Apostlagärningarna 9

¹[#1] Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen

²och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som tillhörde Vägen [#1] , män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem.

³[#1] Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom.

⁴Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?"

⁵Då frågade han: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer.

⁶Men res dig och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra."

⁷Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.

⁸Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus.

⁹Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.

¹⁰I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre."

¹¹Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus [#1], för han ber.

¹²I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."

¹³Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem.

¹⁴Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn."

¹⁵Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn.

¹⁶Och jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

¹⁷Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande."

¹⁸Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt.

¹⁹Sedan åt han och fick nya krafter. Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus,

²⁰och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.

²¹Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?"

²²Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

²³Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen,

²⁴men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom,

²⁵men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter [#1] muren i en korg.

²⁶När han kom till Jerusalem [#1] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge.

²⁷Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.

²⁸Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.

²⁹Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.

³⁰När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.

³¹Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.

³²Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda.

³³Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka.

³⁴Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp.

³⁵Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.

³⁶I Joppe [#1] fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga.

³⁷Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen.

³⁸Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"

³⁹Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor [#1] och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.

⁴⁰Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp.

⁴¹Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde.

⁴²Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren.

⁴³Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare [#1]