Read Svenska Folkbibeln, 1998 Galaterbrevet 3 Bible Online

Galaterbrevet 3 - Svenska Folkbibeln, 1998 bible

Galaterbrevet 3

¹Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst.

²En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro?

³Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet? [#1]

⁴Har ni lidit [#1] så mycket förgäves, om det nu var förgäves?

⁵Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham?

⁶Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

⁷Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.

⁸Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. [#1]

⁹Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.

¹¹Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.

¹²Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.

¹³Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

¹⁴Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

¹⁵Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas.

¹⁶Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus. [#1]

¹⁷Vad jag menar är detta: ett testamente [#1] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare, [#2] så att löftet skulle bli ogiltigt.

¹⁸För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.

¹⁹Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand [#1]

²⁰Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en [#1]

²¹Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen.

²²Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.

²³Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras.

²⁴Så blev lagen vår övervakare [#1] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro.

²⁵Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

²⁶Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.

²⁷Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus.

²⁸Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

²⁹Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.